Vad ska S göra egentligen?

Ulf Bjereld skriver klargörande på sin blogg idag med anledning av årets sista Sifo-mätning. Bjereld konstaterar bland annat att man inte ska dra för stora växlar på enskilda mätningar men att förändringar över tid kan visa trender. Ganska logiskt kan tyckas men just det långa perspektivet faller ofta bort i den allmänna diskussionen. Att Moderaterna har tappat runt var sjätte väljare under året är inget som man viftar bort i en handvändning även om partisekreterare Kent Persson (M) säkerligen gärna vill framställa det så.

Vänsterpartiet framställs också som årets vinnare. Det är en ganska rimlig slutsats efter ett år då många frågor har handlat om välfärden och den verksamhet som bedrivs där. Likaså har S ökade profilering mot mitten säkerligen gynnat V. Att S inte binder upp V vid ett regeringssamarbete ger stora möjligheter för V att bli ett mer högljutt alternativ i svensk politik. Hur mycket reell påverkan det i slutändan kommer att leda till kan man bara spekulera i.

Den stora frågan för oss socialdemokrater inför nästa år är dock solklar. Vad ska vi göra för att nå över dom nivåer på 32-34 procent som vi har snurrat kring under hela året? Att driva på för ett mer samarbetsinriktat politiskt klimat är säkerligen bra. Men det blir lätt till ett problem när allt för mycket pragmatism innebär att vår egen politik blir otydlig. Hur reagerar t ex Kommunals medlemmar på en rubrik som lyder "Experter från privat vård ska hjälpa S"? Jag är inte helt övertygad om att det är något som får LO-medlemmarna att strömma till S.

*****

 



Läs mer på Socialdemokraterna

lo moderaterna politik Sifo socialdemokraterna val 14 valet 2014 vänsterpartiet

Regeringen som (V)åt dröm

Foto: regeringen.se

Vänsterpartiet har gjort en intern enkätundersökning. I denna konstateras att en stor majoritet av Vänsterpartiets lokala avdelningar vill se en trepartiregering med S och MP. En minoritet ser helst en tvåpartiregering med S. Resultatet är väntat. Det är orealistiskt för V att ingår i några andra typer av regeringskonstellationer.

Frågan är dock om V kommer att ingå i en regering efter valet. Jag tror inte det. S kan nämligen inte gå in i en valrörelse och binda sig vid att V ska ingå i regeringen. Det försökte vi 2010 och det gick inte. Att efter valet då släppa in V i regeringen skulle förmodligen skapa problem för S och MP rent förtroendemässigt.

Det var mer än en dörr jag knackade på i valrörelsen 2010 där folk öppnade och svarade att "jag röstar gärna på S men aldrig om ni släpper inte kommunisterna i regeringen". Detta ledde obönhörligen till en diskussion om huruvida V var kommunister eller ej. En diskussion som var lika fruktbar som huruvida man kunde rösta på S när Mona Sahlin var partiledare. När diskussionen börjar handla om sådana saker har man förlorat.

Min personliga uppfattning är att Vänsterpartiet definitivt inte är några kommunister. Det räcker med ganska elementära kunskaper i statskunskap eller nationalekonomi för att räkna ut det. Men problemet är att det finns massor av människor i vårt avlånga land som ser Lars Werner och CG Hermansson framför sig när man säger "Vänsterpartiet". Det innebär att oavsett vilka argument man för fram så kommer dom aldrig att rösta på någon som släpper in V i en regering. Det vore som att rösta in Brezjnev i regeringen i deras ögon.

Tidens tand gör att den här typen av reaktioner så sakteliga kommer att försvinna. Men jag tror att Vänsterpartiet skulle vinna på att göra något större av sin brytning med kommunismen. Hur är upp till någon annan att fundera ut men för S är det mycket svårt att innan ett val låsa sig vid en regering där V ingår. Inte för att det på något sätt är sakligt utan för att val även handlar om emotioner och känslor. Rent krasst är det förmodligen också så att V inte skulle fälla en S eller en S-MP-regering. I många sakfrågor är man ju helt överens. Eller?

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna  

politik regeringen socialdemokraterna val 2014 vänsterpartiet