Imorgon frågar vi oss vad som egentligen hände

Även skatten plattas ut
Foto: http://www.byggbasen.com

Man vinner inga val i Sverige på så kallad "systemskiftesretorik". Med det menas att man för att vinna val i Sverige måste acceptera vissa grundläggande ingångsvärden. Ett framgångsrikt parti i Sverige måste t ex säga att dom värnar välfärden. Så länge Moderaterna pratade om skattesänkningar som ett sätt att genomföra ett systemskifte så hade partiet inga framgångar. Det var först med Fredrik Reinfeldts inträde på scenen som Moderaterna, genom att säga att dom värnade välfärdssamhället, kunde vinna val av egen kraft.

Vi socialdemokrater har dock varnat för att den nymoderata förvandlingen bara är på ytan. Den faktiska politiken visar att systemskiftestänket finns kvar. Ett tydligt bevis för att så är fallet är det som nu sker mitt framför våra ögon. Nästa år höjs kommunalskatten för 31 % av Sveriges invånare. I 106 kommuner och sex landsting/regioner höjs skatten. Denna skatt höjs lika mycket för alla.

Skälen till att skatten höjs är olika från fall till fall. Men trenden är att kommunerna får allt svårare att bära sina kostnader och att dom statsbidrag som betalas ut till kommunerna inte höjs i tillräckligt hög utsträckning. För staten sänker skatten och går med rekordunderskott. 87 miljarder kr det här året. Det är det största underskotten sedan överskottsmålet infördes 2000.

Noterbart är också att det femte jobbskatteavdraget till stor del äts upp av dom skattehöjningar som görs ute i kommunerna och landstingen. Det hela blir bara en gigantisk omfördelning av skatteuttaget från statens progressiva skatteskalor till kommunernas platta dito.

Nyliberalismens våta dröm är en så låg och platt skatt som möjligt. Vi är på väg med stormsteg i den riktningen. Problemet med detta är att välfärdssamhället inte är förenligt med denna låga och platta skatt. Men detta talar inte Moderaterna om. Precis som att Socialdemokraterna inte talade om att jättedevalveringen 1982 och avregleringen av kreditmarknaden 1985 ledde till dom största egendomsöverföringarna i mannaminne från löntagarna till kapitalet. För hade man talat om det hade valen 1985 och 1988 inte gått att vinna. Samma sak skulle vara fallet för Moderaterna med valet 2014 om dom berättade öppet om vad dom håller på med. Så kom ihåg det här:

I Sverige talar man inte om systemskiften. Man bara genomför dom bakvägen.

*****

jobbskatteavdrag kommun landsting moderaterna platt skatt politik region socialdemokraterna systemskifte

Men vad gör du Borg?!

Vad sysslar Anders Borg med?
Foto: askforit.org

Frågorna är just nu många kring regeringens budget. Dom spänner över subjektiva tolkningar till sakliga argument om utfall via god eller dålig hushållning med finanserna och dom fördelningspolitiska effekterna på kort och lång sikt. Det är med andra ord precis som vanligt efter att en regering har lagt en budget men den här gången känns frågetecknen ändå som extra många.

Var är förnyelsen i den borgerliga politiken? Varför fortsätter regeringen att använda metoder som bevisligen inte fungerar för att sänka arbetslösheten? Varför går regeringen på reträtt i ett antal frågor som a-kasseavgifterna, Komvux och Fas 3? Hur kommer det sig att Anders Borg är villig att låna pengar för att finansiera ett femte jobbskatteavdrag?

Framförallt den sista frågan tycker jag är extremt intressant. Frågan om statsskulden och lån har varit en av Borg heliga kor. En låg skuldsättning, långt under EU:s krav om högst 60 procent av BNP, klaras med råge. Vi har varit nere på en skuldsätting runt 30 procent av BNP stundtals under den här mandatperioden och diskussionerna har gått heta kring hur klokt det här är. Borg har fått massiv kritik för att han inte använt den låga skuldsättningen till att möjliggöra för investeringar i infrastruktur som är nödvändig för såväl Sveriges konkurrenskraft som för omställningen till ett hållbart samhälle. Bland annat vi socialdemokrater tog ett tydligt beslut i våras på vår kongress att öka möjligheterna att lånefinansiera infrastruktur. Det bärande är huruvida investeringarna är produktiva eller ej.

Att Borg då, trots att han byggt mycket av sin trovärdighet kring att betala av på statsskulden, väljer att öka skuldsättningen är mycket märkligt. Till och med media genomskådar ju nu hans sätt att räkna och alla är överens om att Borg lånar till skattesänkningar. Vad som gör att Borgs ekonomiska trovärdighet ytterligare faller är just vad han lånar till. Istället för att investera i t ex infrastruktur som stimulerar och tillför ekonomin energi både på kort och lång sikt så skjuter han till stimulanser till framförallt löntagarhushållen. Som om inte det var nog låter han dom med redan höga inkomster få störst tillskott. Detta trots att han vet att det största direkta konsumtionsbehovet finns i dom lägre inkomstskikten. Det är alltså mycket mer sannolikt att en låginkomsttagare konsumerar varor och tjänster än att någon med höga inkomster gör det. Den med höga inkomster tenderar för det första att spara eller så köper man ännu dyrare boende vilket driver på bostadspriserna och skapar därmed oundvikligen en bostadsbubbla.

Låt mig dock vara tydlig med att jag delar uppfattningen om att hushållen och ekonomin behöver energi. Vi lider av brist på efterfrågan och sådan behöver därmed skapas. Men vad Borg gör är fel på så många nivåer. Det är inte bara fel att låna till driftskostnader, det begriper dom flesta. När han nu ändå väljer att göra det så riktar han hela stimulansen helt fel vilket gör att den inte bara blir dålig i själva finansieringsdelen, den blir även dålig i utfallsdelen.

Jag skulle kunna mala länge om det här men poängen har gått fram. Borg gör fel, fel och fel just nu och det är bara att vara glad att även media uppmärksammar detta. Dock är det inget att vara glad åt om man ser till Sveriges utveckling. Nu ska vi bara få allt folk med jätteförtroende för Borg att förstå det också. Det är en rejäl utmaning men sådana har vi väl aldrig backat för?

*****

 

Bloggat: Roger och Peter J om budgeten

Läs mer på Socialdemokraterna

Anders Borg ekonomi jobbskatteavdrag moderaterna politik socialdemokraterna valet 2014

Skattefighten är en återvändsgränd

Foto: digitaltrends.com

Det är alltid kul när man kan få lite stöd för det man påstår. I förrgår skrev jag två inlägg med anledning av den "publika interndebatten" som pågick i Socialdemokraterna kring det femte jobbskatteavdraget. Min huvudsakliga tes var (och är) att vi inte ska ge oss in i skattedebatten alls. Tvärtom ska vi hela tiden diskutera jobb, sjukvård och skola. När man gör det blir nämligen den med skattesänkarambitioner skyldig att svara på frågor istället för vi. Dessutom har vi ju gott om frågor att ställa regeringen till svars för även när det gäller jobben, sjukvården och skolan.

Stödet som jag nämnde i början kommer från Henrik Ekengren Oscarsson på bloggen Politologerna. Vad HEO konstaterar är att skattefrågan i grund och botten bara vunnit ett val i modern tid i Sverige och det var 1979. Att skattefrågan däremot kan påverka är klart om man ser såväl till valen 2002 och 2006. Dock är jag ytterst tveksam till om Reinfeldts "200-300 kr mer i plånboken" kommer att räcka den här gången. Särskilt som dom moderata tabellerna dessutom mest är fiktion. 2006 var det "1000 kr mer i plånboken" och då fungerade välfärden och arbetslösheten var betydligt lägre. Folk är inte dumma och inser direkt att saker och ting hänger samman.

Så frågan som Reinfeldt måste svara på är "hur skulle ytterligare skattesänkningar sänka arbetslösheten och förbättra välfärden när dom största skattesänkningarna i landets historia bara förvärrat situationen"?

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

jobbskatteavdrag politik Politologerna skattesänkningar socialdemokraterna valet 2014