Plötsligt gör regeringen något jättebra

Den nyliberala återvändsgränden
Foto: www.funny-potato.com

Gårdagens stora grej var givetvis att Norge fick en ny regering. Tre borgerliga partier väljer att samarbeta med ett rasistiskt parti och öppnar den nordiska dammluckan som tidigare hållit denna typ av partier utanför regeringarna. Vilka konsekvenser det här kommer att få för makthungriga danska borgare och för desperata svenska dito får framtiden utröna. Fredrik Reinfeldt har på sätt och vis satt sin personliga heder i pant för att hålla SD utanför den svenska regeringen. Det är bra. Men vi vet från otaliga exempel runt om i landet att Reinfeldts parti inte drar sig för att samarbeta med SD i olika former och format. Så med en annan partiledare för M vet man aldrig var det hela tar vägen om M:s ända möjlighet att klamra sig fast vid makten ligger i att bilda regering med SD.

Men allt detta är givetvis att springa händelserna i förväg. Igår hände nämligen en sak som blev relativt uppmärksammad men det fick inget större genomslag. Regeringen körde ett så kallat "spinn" på den återställare av a-kasseavgiften som föreslogs. Man kallade dom 3,1 miljarder som skjuts till i år för en "satsning" på ungdomsjobb när huvuddelen av pengarna, 2,7 miljarder, går till en bred efterfrågestimulerande åtgärd som gynnar hela ekonomin. Att detta till liten del ger ungdomsjobb är klart. Någon "ungdomssatsning" är det dock inte.

Fast hör och häpna, jag tänker inte lägga så mycket energi på den saken. För jag tycker att det är bra att regeringen nu äntligen slår till reträtt på den destruktiva politiken som kastade ut en halv miljon människor ur a-kassan. Det är bra av ett antal anledningar:

1. Regeringen genomför en ekonomisk reform som gynnar ekonomin i stort. Det är inga jättesummor men det är ändå en åtgärd som skiljer sig avsevärt från skattesänkningar, skattesänkningar och skattesänkningar.

2. Fler kan ta del av a-kassan. Det är alltså en fråga om ren anständighet.

3. Om avgifterna sänks till a-kassorna kommer fler att ha råd att gå med i facken. Den fackliga anslutningsgraden kommer förmodligen att stiga tack vare den här reformen. Detta gynnar givetvis S.

4. Anders Borg får backa på en reform som han hyllat under hela sin tid som finansminister (och även långt innan det). Borg hade fel i fråga om reformens jobbskapande effekter och genom att han nu backar erkänner han detta helt öppet. Tillsammans med det faktum att han fått backa i fråga om besparingarna av GY11 så har Borg fått två hårda stick i sin ekonomiska buk under den här budgetprocessen. Ihop med hans debacel kring prognoserna för ett år sedan så rinner Borgs trovärdighet sakta men säkert ut i sanden.

5. Socialdemokraterna hade alltså rätt. Detta är viktigt både externt och internt. Väljarna kan se att S har en väl genomtänkt ekonomisk politik och partiet får stärkt självförtroende efter att ha kämpat i motvind under lång tid.

Så summa summarum. Det är bra att regeringen backar och sänker a-kasseavgifterna. Men det är tragiskt för alla dom hundratusentals människor som fått lida, pga Anders Borgs dogmatiska och direkt felaktiga hållning, att regeringen behövde sju år på sig för att inse att dom hade fel. Frågan som man måste börja ställa sig är nu helt logiskt, vilka andra reformer har regeringen fel om?

 *****

 

Bloggat: Martin och Göran

 

Läs mer på Socialdemokraterna

a-kassa Anders Borg fredrik reinfeldt moderaterna Norge politik regeringen socialdemokraterna

Bidraget bidrar mer än till bidraget

Dom här pågarna tycker självklart att vi ska ha en bra a-kassa!
Foto: stockholmshistoria.com

En LO-trio med Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen skriver idag på DN Debatt om hur a-kassan kan stärkas och förbättras. LO påpekar att man antingen får sänka ersättningsnivån och ha en kravlös tillvaro för dom arbetslösa eller att man i kombination med högre krav måste ha högre ersättningar. Regeringen försöker nå dubbel effekt med sänkta ersättningar och ökade krav. Något som såväl teorin som verkligheten har visat att det bara blir pannkaka. Att LO nu höjer rösten i a-kassedebatten är bra. Frågan kommer säkerligen att finnas med i valrörelsen på ett eller annat sätt.

Dock tror jag att frågan om a-kassan är lika mycket en anständighets- och legitimitetsfråga som det är en jobb- och ekonomisk fråga. Förra hösten var den här frågan uppe på tapeten i allra högsta grad. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson talade då med emfas om a-kassans efterfrågestimulerande effekt. Att sänka ersättningsnivåerna till människor i utsatta situationer gör att köpkraften minskar radikal och det i sin tur slår både mot tillväxten och statens finanser. Därmed slår det också direkt mot jobben. När vi nu börjar vänja oss vid låga ersättningsnivåer och höga arbetslöshetsnivåer så kan man inte annat än nicka instämmande i Anderssons analys. Frågan om a-kassan är alltså helt avgörande för hur den svenska ekonomin ska klara sig. Därmed blir den avgörande för bekämpningen av arbetslösheten. Ett bidrag eller en försäkring är alltså inte bara till för den enskilde. Det stimulerar hela ekonomin vilket gynnar oss alla.

Givetvis är frågan om a-kassan en hjärtefråga. Det är inte rätt att människor som slängs ut i arbetslöshet ska behöva gå från hus och hem i ett välfärdssamhälle. Men den här argumentationen hamnar lätt i den där självförtroendesvackan som många fortfarande är inne i efter hela "bidragspartis"-epoken. Kan man däremot angripa frågan från andra hållet, från ekonomi- och jobbhållet, så blir diskussionen helt annorlunda. Jag hoppas innerligt att Andersson kommer in från det hållet om ett par-tre veckor när det är dags för vårt budgetalternativ. Då kan LO:s visioner om en värdig och bra a-kassa förverkligas snabbare än vad många tror.

*****

 

Bloggat: Göran om mer av LO, (edit) Roger

 

Läs mer på Socialdemokraterna

a-kassa arbetslöshetsförsäkring lo politik socialdemokraterna valet 2014

Det handlar inte om arbetslösheten

Foto: http://arbetetsmarknad.se

Skärpta krav på arbetslösa med a-kassa träder i kraft 1/9. Vad syftet med dessa skärpta kontroller är kan man fråga sig. Med 9,1 procents arbetslöshet och en kraftigt nedmonterad arbetsmarknadspolitik så är det svårt att få något jobb hur mycket man som arbetslös än söker. Problemet i dag är att arbetskraft inte efterfrågas i den utsträckning som behövs för att få folk i arbete. Som jag skrev om igår finns det dock vägar att öka efterfrågan på arbete. Genom att det offentliga går in och satsar på att skapa jobb kan man lösa mycket av den arbetslöshet som finns.

Varför görs då inte detta? Vad är det som hindrar staten eller för den delen kommunerna från att gå in och anställa människor? Det påstås ibland att utbildningen är för låg bland den arbetslösa arbetskraften. Det kan stämma i en del fall men samtidigt finns det gott om åtgärder som snabbt skulle kunna sättas in för att göra folk mer anställningsbara. Det handlar bara om en tydligare analys av kunskaper och utbildningsbehov. Dessutom är det fullt möjligt att anställa folk inom många yrken. Yrken som vi rationaliserat bort framförallt under 90-talskrisen. Nä, istället är det politiska prioriteringar som avgör och då blir t ex en naiv skuldbekämpning viktigare än sysselsättningen.

Det intressanta är nämligen vad som händer i ett samhälle och dess ekonomi om alla som vill har ett jobb kontra rådande situation där människor som vill arbeta inte får möjligheten till det. När alla arbetar skapas ett betydligt större värde, tillväxten ökar således och därmed ökar också vår rikedom. Det gör också att vår skuldbörda med all sannolikhet kommer att minskar(som andel av BNP vilket är det relevanta) förutsatt att skuldernas tillväxt är lägre än tillväxten i ekonomin och inflationen tillsammans.

När 484 000 människor inte får vara med i produktionen blir vi fattigare på två sätt. Dels når vi inte upp till den potential som finns, dels drar vi på oss kostnader för att försörja dessa 484 000 människor som vi egentligen inte skulle behöva ha.

För även om man räknar över det understöd som dessa människor erhåller till lön och självfallet lägger till kostnaden för att betala anständiga och avtalsenliga löner så kostar arbetslösheten betydligt mer. Arbetslösa mår sämre än människor med jobb och dom kompetenser som arbetslösa besitter anses mindre värdefulla ju längre tiden går för personen i fråga utanför arbetsmarknaden. Vi förlorar alltså investeringen vi gjort i humankapitalet. Därutöver bidrar den som arbetar till vårt BNP avsevärt mycket mer än vad en arbetslös gör.

Det finns många argument för varför full sysselsättning bör vara det övergripande målet för samhället. Dom två jag har talat om här är dels den rent ekonomiska sidan av saken, dels den rent mänskliga sidan av saken. Inget av dessa argument neutraliseras av att kontrollerna av arbetslösa skärps. Ökade kontroller är bara ett desperat ideologiskt försök att visa på handlingskraft. Någon reell effekt på arbetslösheten får det inte. Men det bryr sig inte Reinfeldt och Borg om eftersom det inte handlar om att sänka arbetslösheten.

*****

 

Bloggat: Staffan

Läs mer på Socialdemokraterna

a-kassa arbetslösa politik regler socialdemokraterna

Det märks att någonting är fel

Idag kommer uppgifter om att sjuktalen ökar i Sverige. En stor del av denna ökning beror på psykisk ohälsa. Ett arbetsliv präglat av stress och press, en mycket hög arbetslöshet och osäkerhet i vardag är saker som vi vet påverkar den psykiska hälsan. Det påverkar även den fysiska hälsan och om detta skriver t ex WHO. Man kan också läsa om det i "Jämlikhetsanden" av Wilkinson och Pickett.

Att människor faktiskt upplever oro och otrygghet i Sverige är något som under lång tid har sopats under mattan. Under dom första borgerliga åren höll landet ihop. Känslan av att någonting var fel fick inte fäste. Det tar nämligen tid att känna av samhällsförändringarna när dom kommer smygande i små doser av skattesänkningar, avgiftshöjningar och åtstramningar. Men när vi idag står med över 400 000 arbetslösa och en sönderkörd sjukförsäkring, en a-kassa som inte är värd namnet och kommuner och landsting som har stora problem så är det svårt att värja sig för känslan och upplevelsen av att någonting har gått sönder i Sverige.

Det här visar sig också nu när man mäter förtroendet för regeringen. Det börjar svikta och Reinfeldts reaktion är mycket talande för den borgerliga inställningen. Han försöker få det till att allt som inte innebär att Moderaterna har regeringsmakten är fantasi. Istället för att bemöta det faktum att den borgerliga politiken har havererat så försöker han göra om hela frågan till en diskussion om verklighetsuppfattning. Det är oseriöst och arrogant. Som jag skrev häromdagen så är det just verkligheten som är Reinfeldts största fiende just nu vid sidan om ett allt starkare socialdemokratiskt parti.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

a-kassa moderaterna politik sjukförsäkringen sjuktalen socialdemokraterna

Högerfrakturer på den svenska modellen

Foto: rontgen.com

Facken dignar under inkomstförsäkringen. När A-kassan försämras har många fackförbund tecknat försäkringar för att folk inte ska behöva gå ifrån hus och hem om dom blir arbetslösa. Kostanderna för detta blir givetvis högre per försäkringstagare ju mer utsatt situationen är. Försäkringsbolagen vill undvika risk och är ute efter att tjäna pengar. Det är något helt annat än en solidariskt finansierad A-kassa.

Konsekvenserna av att fackens eget inkomstförsäkringssystem brakar ihop är att många kommer få lägre inkomst vid arbetslöshet. Det innebär att köpkraften totalt sett minskar i samhället. I ett läge när exportmarknaderna sviktar, investeringarna uteblir och inhemsk konsumtion och efterfrågan är det som håller uppe ekonomin så är det vansinne att minska köpkraften. Tvärtom borde stora stimulanser gå ut till hushållen för att dom inte ska tvingas dra in allt för mycket på sin konsumtion. Om det vill sig riktigt illa måste folk börja sälja sina bostäder och med tanke på hur höga bolån många i framförallt Stockholmsregionen har så kan det få långtgående konsekvenser för ekonomin.

Facken är tillsammans med arbetsgivarna ryggraden och skelettet i den svenska modellen. Om inte balansen upprätthålls i systemet kommer frakturer att uppstå och med tanke på att samhället har sparat in på gipset så kommer det att bli rejäla sår och skador. Skador som sprider sig i takt med att kroppen försvagas. Den svenska modellen är hotad på allvar och allt sker med högerns goda minne.

Socialdemokraterna motsätter sig denna utveckling. Genom att bland annat föreslå höjda tak i A-kassan värnar man den svenska modellen. På så sätt bibehålls balansen i vårt land på en allt mer slakande lina.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

a-kassa den svenska modellen inkomstförsäkring lo politik socialdemokraterna