Folkpartistiskt direktangrepp på den generella välfärden

Foto: rodaberget.wordpress.com

Att det är kris i den skånska vården är välbekant. Desperationen som börjar växa fram hos det borgerliga styret är påtaglig. Många av partierna i den styrande konstellationen börjar förstå att valet 2014 kan bli ett riktigt (välförtjänt) bottennapp för borgarna i Skåne. Därför kommer det ena utspelet efter det andra just nu. Miljöpartiet har klokt nog redan i våras signalerat för att skattehöjningar förmodligen är nödvändiga. Folkpartiet mumlade något liknande men har väl inte riktigt stått upp för den ståndpunkten. Och att man kommer att göra allt för att undvika en skattehöjning står klart i och med dagens nyhet att partiet kan komma att landa i kraftigt höjda avgifter på akutmottagningarna. FP är därmed beredda att offra bärande delar i den generella välfärdspolitiken för att slippa höja skatten.

Idén som lanseras går ut på att man ska kräva remiss till akutmottagningarna och att den som inte "måste" ha akutvård ska få betala kanske 7-8 000 kr för sitt besök. Hur den här remissgivningen ska fungera i praktiken är inte klarlagt. Det kanske kan fungera i dom större städerna där en vårdcentral kan placeras i anslutning till akutmottagningen. Men för den som bor långt ifrån stan är det här förmodligen inget alternativ. Dock är inte detta det mest alarmerande med FP:s förslag. Det är förslaget om avgiftshöjningen.

För vem ska avgöra om ett besök på akuten är "nödvändigt". Givetvis kan vissa besök avskrivas relativt enkelt. Men om man tänker på fall som lille Kevin eller den tvååriga flickan från Svalöv så är det inte så där alldeles enkelt att på förhand veta vem som behöver akutvård och vem som kan vänta. Konsekvensen blir att ett besök på akuten och tillgängligheten på den samma förvandlas till en klassfråga. Vågar du chansa och riskera en räkning på 7-8 000 kr eller ska du stanna hemma för det är ju "bara lite magknip". Det riskerar dessutom att uppstå enorma tolkningsproblem där överklagandena kommer att hagla vilket ytterligare ökar dom ekonomiska riskerna med förslaget. Både för patienten men även för Region Skåne.

Att det är ett stort problem att många söker sig till akuten när dom inte behöver akutvård är inget argument för att urholka likvärdigheten i vården. Redan idag köper folk sig förbi köerna i den offentliga sjukvården. FP:s tankegångar slår direkt mot hela idéen om den generella välfärden. Deras egna tillkortakommande i ekonomiska frågor och den ideologiska låsningen kring skatter driver alltså fram en utveckling som delar av FP och stora delar av den övriga borgerligheten faktiskt vill se. Med andra ord, borgerlig ideologi går inte ihop med den generella välfärdspolitiken.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

akutvård folkpartiet idédebatt politik Region Skåne sjukvård socialdemokraterna valet 2014

Jag tycker att Centerpartiets idéprogram är bra

Centerpartiets idéprogram lär bli en av årets mest debatterade politiska idéskrifter. Tyvärr kommer det mest vara centerröran som diskuteras i media och i andra partier. Själva idédebatten har kommit fullständigt i skymundan och jag tycker detta är beklagligt. Lena Mellin har en tanke om varför det kan förhålla sig så. Det handlar om att alla nya förslag som lyfts fram, alla idéer som inte håller sig innanför boxen, per automatik sågas. Detta är vanligt inom alla partier. Jag har skrivit och berättat om hur jag upplevt det när partikamrater, tyvärr ofta av den äldre stammen, har uttryckt sig i stil med ”lille vän, det där har vi redan prövat”, ”unge man, nu ska vi ta det lite lugnt här” eller helt enkelt ”det går inte”.

Ungefär samma klimat råder i den offentliga debatten. Dom stora idéernas och dom svulstiga slagordens tid sägs vara förbi. Nu ska marginalväljarna vinnas i en fragmenterad debatt om diverse osammanhängande sakförslag. Talar någon om ideologierna får man veta att liberalismens seger är självklar, att klassbegreppet är otidsenligt och att ingen lyssnar när man talar om storslagna drömmar. Göran Greider sammanfattade denna stämning på ett förtjänstfullt sätt häromdagen i Metro. Han säger bland annat: Vi blir upprörda en dag i taget, ja ofta en timme i taget, och över en sak i taget. Vi blir sakfrågornas fångar.

Idén om ”ideologiernas död” är inte ny. Under 80- och 90-talen talades det om ”historiens slut” och tanken är lätt att ta till sig. I regel ser människan sig själv i nuet som något evigt, som något beständigt och det enda som på sin höjd kan förändras är tekniken på marginalen. Den samhälleliga ideologiska utvecklingen känns stillastående. Detta är ett av skälen till att det inte sker stora förändringar i samhällen som styrs med starkt förtryck. Människor har en tendens att acceptera tingens ordning, att sträva efter en slags normalitet, och även om denna normalitet är absurd för andra är den fullständigt logisk för individen. Det krävs något extra, något speciellt, för att idéutvecklingen ska ta fart men när stenen sen väl är i rullning kan den rulla fort och långt. Men som alla objekt i rörelse på jorden så stannar stenen förr eller senare om den inte tillförs ny energi och precis så är det med idéer också.

Som avslutning skulle jag gärna vilja säga att Centerpartiets idéprogram är bra. Inte för att jag delar slutsatserna i dess innehåll eller för att jag tycker om att Centerpartiet är i uppror. Skälet till att jag tycker det är bra är för att det väcker en idépolitisk debatt där även jag som socialdemokrat måste fundera på mina ställningstaganden. För om man menar allvar med att vara en kunnig och demokratisk politiker så måste man också våga bryta andras idéer mot sina egna och man måste omprova och återupptäcka sina argument. Att bara förkasta något för att man initialt tycker att det är helt uppåt väggarna är inte seriös.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Annie Lööf Centern centerpartiet Göran Greider idédebatt Lena Mellin politik socialdemokraterna Sverige

Släpp bromsklossarna i politiken

Alliansen har problem. KD ligger mer eller mindre permanent under fyraprocentsspärren, C har kronsika problem att hålla sig över fyraprocentsytan och FP är idag ett lilleputtparti som slåss med V om att vara nummer fem eller sex i den politiska storleksrankingen. Detta samtidigt som Moderaterna dominerar högerblocket fullständigt men utan att växa ytterligare. Endast i ett fåtal mätningar på senare tid kan Moderaterna stoltsera med siffror över 30 procent. Detta räcker inte till att bilda regering om siffrorna står sig efter valet 2014. Nu tror ju inte jag att varken KD eller C åker ut. Jag har redovisat varför tidigare och ska inte upprepa dom argumenten igen. Men med tanke på den senaste tidens totala kaos inom C så börjar jag undra om inte Centerpartiets folkrörelseflygel har fått nog. Frågan är bara vem som kliver fram och fångar upp dessa väljare. Det känns lite som först till kvarn för övriga partier om jag ska vara ärlig.

Samtidigt är det uppfriskande med ett tydligt ideologiskt ställningstagande på den högra sidan av spelplanen. Centerpartiets förslag till partiprogram visar vad högern "is all about" när det gäller ekonomin. Det är platt skatt, det är "laissez faire" och det är "var-och-en-för-sig-själv"-retorik. I denna idétradition har Centern starkt stöd av bland annat MUF. Det enda som håller tillbaka dessa idéer är den moderata partiledningen som i grund och botten håller med men som inser att svenska folket inte vill ha ett nyliberalt mecka. Och problemet för högern idag är att har Reinfeldt och Borg sagt nej så är det nej.

Dessutom vill M-ledningen skynda långsamt. Där Carl Bildt och Bo Lundgren gjorde systemskiftet till den stora frågan har Reinfeldt och Borg sett att man inte vinner val i Sverige på systemomvälvning. Bättre då att skynda långsamt. Problemet för firma Reinfeldt & Borg är att mittenreformerna börjar ta slut. Det fanns problem i 2006 års socialdemokratiska Sverige med bland annat rehabkedjan och med ungdomsarbetslöshet. Dessa problem kunde man angripa och utan att angripa stora löntagargrupper kunde man reformera landet i en kallare riktning där sjuka och arbetslösa fick stå med skulden för samhällsproblemen. Idag har man nått fram till en punkt där stora reformer riskerar att försämra avsevärt för stora löntagargrupper och i det läget blir M:s galleonsfigurer villrådiga.

Detta är särskilt tydligt när man ser till t ex banksektorn och hur finansministern har agerat där. Upprepade hot, ständiga beskyllningar men ytterst lite som görs. Charaden har till och med gått så långt så att när Borg gör saker som är bra för bankerna, som direkt gynnar deras intressen, så gör han det i termer av att skälla på dom. För intresset ljuger aldrig och Borg är en knähund åt kapitalet. Ingen finansminister i modern tid har gjort så stora eftergifter och omfördelat så mycket pengar från gemensamt ägande till enskildas fickor som Anders Borg. Att han sen har sänkt inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare spelar ingen roll. Stora delar av detta förlovade jobbskatteavdrag har gått till att betala ökade bolåneräntor där storbankernas marginaler i ett svep har kunnat ökas. Tack för det avdragskaffet.

Problemet som har uppstått i Sverige är att borgerlighetens valsegrar har försämrat socialdemokratins självförtroende till den milda grad att S inte vågar sticka ut hakan och kräva förändringar som stör det rådande status qou allt för mycket. När borgerligheten samtidigt är förlamade av rädsla för att ta allt för många steg åt höger eftersom det direkt skulle straffa sig i nästa val så läggs en våt filt över hela den politiska idédebatten. Detta är samtidigt paradoxalt i sig för den internationella debatten kring ekonomi har svängt till fördel för en mer progressiv politik där fördelningspolitik och keynesianism i nya former är högsta mode. Att inte svensk socialdemokrati är tuffare i sina krav på omfördelning när OECD hävdar att progressiv beskattning är melodin för att komma ur vår tids depression är mycket märkligt och faktiskt rent ut sagt beklämmande. Extra salt i såren blir det eftersom borgarna helt uppenbart har kört fast med sina reformanspråk. Och som Heidi Avellan säger i Sydsvenskan: Sverige är inte färdigbyggt.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger, Martin och Peter J om C, Stig-Björn skriver klockrent om den politiska mittfåran

 

Läs mer på Socialdemokraterna

centerpartiet folkpartiet idédebatt kristdemokraterna moderaterna politik socialdemokraterna

Ett skarpt inlägg i den socialdemokratiska idédebatten

Första dagen på julledigheten idag för min del och vad kan man bättre ägna den dagen åt än att läsa lite om socialdemokratin? Jag firar ju inte jul mer än att jag umgås med släkt och vänner så då får man mycket tid över till att göra annat. Av en ren slump bad en kamrat mig att läsa hennes kandidatuppsats som handlar om socialdemokratins dilemma. Ni vet detta ständigt aktuella ämne sedan 30 år tillbaka som tar sin utgångspunkt i att socialdemokratins teoretiska analys inte längre passar in på världen av idag. Hur det är med den saken kan man, som folk ju gör frenetiskt, diskutera i oändlighet och inläggen är många.

Jessi Norén ger sig in i debatten med hjälp av en trio sociologer vid namn Beck, Bauman och Giddens. Framförallt den senare av dessa tre herrar är välkänd för den breda allmänheten genom att han var Tony Blairs store rådgivare och arkitekten bakom "den tredje vägens politik". Det gick ju som det gick med den politiken men analysverktygen är flitigt använda och som med allt annat får man välja och vraka i vilka delar som man tycker är något att ha och vilka delar som man vill slänga på den teoretiska sophögen. En som utöver nämnda trio spelar en stor roll i uppsatsen, med sitt begrepp om "falsk medvetenhet", är Luke.

Uppsatsen finns att läsa i sin helhet här. Som jag sa till Jessi så är teori- och metoddelarna ganska så tungrodda. För den som vill köra kortversionen och som vill ta åt sig den stora behållningen av uppsatsen räcker det med att läsa analysdelarna. Kör från sida 23, så att du får med intervjupersonernas bakgrund och Jessis självreflektion, så har du läst vad du behöver. Framförallt ska du inte missa den avslutande analysen. Den är klockren och jag vill citera lite ur den för att ge dig som läsare ett smakprov på Jessis klokskap:

"Vad jag menar med det är att socialdemokratin tycks ha anammat det samhälle som Beck och Bauman beskriver och därmed ser inte socialdemokratin vilka samhälleliga förändringar och orsaker som ligger bakom samhällsförändringarna, det vill säga de anammar endast argumentationen utan att ha någon referens till samhällsförändringen. Det är en omedveten handling för hade den varit medveten hade det funnits en referens i resonemangen. Däri ligger det falska medvetandet.

 
Att inte förstå eller diskutera kring hur formerna för välfärden påverkar människan utan istället uttrycka sig att socialdemokratin ska vara pragmatisk till privatiseringar inom vård, skola och omsorg anspeglar på ett falskt medvetande. Att vara pragmatisk innebär att man tar till sig samhället som det är vilket har idag påverkat partiets föreställningsförmåga och handlingsförmåga. Socialdemokratin styr inte samhället med långsiktiga mål utan har endast anammat till exempel argumentationen om att upprätthålla kvalité. I detta ligger ett falskt medvetande."

Som ni märker så är där sting i analysen och Jessi väljer att sticka ut hakan och, enligt min uppfattning, tala klarspråk om vad det handlar om. Socialdemokratin begår vad man närmast skulle kunna kalla självbedrägeri när man undviker frågor kring ägandet, kring solidarisk fördelning av mervärdet och i fråga om att undvika att tala om vad det goda samhället ska bestå av. Uppsatsen är väl värd att läsa för den som vill hänga med i den dagsaktuella socialdemokratiska debatten och som jag sa ovan, man måste inte läsa hela för att ta till sig budskapet.

*****

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om en mager Borg, Martin om kamp mot arbetslösheten, Bengt om vägs ände och Peter J om spruckna Centerdrömmar

 

Läs mer på Socialdemokraterna

idédebatt Jessi Norén politik socialdemokraterna uppsats