Juholts gamla käpphäst travar igen

Bromsen lär fortsätta slå till i pensionssystemet
Foto: trygghansa.se

Tänka sig. En lite mer än två år gammal diskussion har fått en renässans såhär i höstupptakten av det politiska året. Diskussionen som initierades av Håkan Juholt i hans installationstal på våren 2011 handlar om pensionerna. Som av en slump läste jag ju boken "Pensionsbluffen" häromdagen och man kan väl säga att timingen på den läsningen var perfekt. För precis som Joel Dahlberg skrev i boken så är pensionsfrågan en bomb som politikerna förr eller senare måste ta tag i och som riskerar att explodera inom en mycket snar framtid. Ansvarig minister Ulf Kristersson har dock kommit in med helt fel angreppsvinkel på frågan och hamnar, föga förvånande, helt snett i debatten. Kristersson ger sig på just dom delar av systemet som han rent ut sagt ska ge fan i, nämligen avtalspensionerna.

Jan Andersson och Peter Johansson förklara närmare varför detta är åt helsike men man kan kort sammanfatta det med att den svenska modellen knappast tillåter ministrar att vara inne och röja i parternas förhandlingar. Men å andra sidan har t ex Jan Björklund varit inne i dom frågorna konsekvent så man kanske inte ska vara allt för hård mot Kristersson. Han har ju ont om goda förebilder inom regeringen eller sitt eget parti för den delen när det gäller frågor om den svenska modellen.

Dock finns det frågor som politikerna i allra högsta grad ska vara inblandade i och det är bland annat frågan om premiepensionen. Tomas Eneroth har klokt nog föreslagit förändring i denna del av systemet och jag kan inte annat än hålla med honom. Det rimliga i mina ögon vore att helt skippa premiepensionssystemet. Om inte det går bör man minska andelen som går till systemet radikal. Likaså måste man dra ner på antalet fonder till kanske ett 20-tal och man bör också förstärka granskningen av dom fondförvaltare som finns. Men med tanke på att borgarna lever kvar i 90-talets villfarelser om att alla kan bli aktiehajar så lär det bli svårt att komma överens.

Även frågan om AP-fondernas avkastning och klokheten i att ha dessa knutna till börsen måste diskuteras. Hela svenska folket har blivit ofrivilliga aktiespekulanter och att börsen inte har varit någon rolig historia dom senaste 15 åren om man ser till helheten är klart. Avkastningen på pensionerna bör enligt min mening vara knuten till tillväxten i ekonomin och inte vara beroende av investerares nyckfullhet.

Vidare är det i mina ögon märkligt att man inte vill bredda gruppen. Idag sitter dom fyra borgarpartierna och S i pensionsgruppen. Detta av det enkla skälet att det var dessa partier som stod bakom uppgörelsen på 90-talet. Varför en parlamentarisk utredning eller dylikt inte lämpar sig i detta fallet förstår jag inte. Bred uppslutning bakom pensionssystemet känns som oerhört viktigt och att någon kan stå utanför och slå mot uppgörelsen av det enkla skälet att man inte har fått vara med i diskussionerna om systemet är att bjuda på billiga poäng. Framförallt när vi har populistiska partier i riksdagen som tar varje chans dom får att spela martyrkortet.

Hur som helst kommer pensionsdiskussionerna knappast bli mindre med tiden. Tvärtom kommer allt fler pensionärer kräva förändringar när "bromsen" slår till gång efter gång och många av dagens löntagare kommer inte att acceptera att deras framtida pension bara blir marginellt högre än vad en garantipensionär med fullt bostadstillägg får. Fortsättning följer alltså.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

ekonomi moderaterna pension pensionssystemet politik regeringen socialdemokraterna Ulf Kristersson

Ansvarsfull korvgrillning

Foto: aftonbladet.se

Carl Bildt gick som statsminister ut och hävdade att hans regering var världens mest kompetenta. Ödmjukt så att det förslår, helt i Bildts stil. Det gick ju som det gick med statsfinansiellt kaos och efterdyningar som vi fortfarande känner av. Vi ska kanske vara glada för att Fredrik Reinfeldt inte har varit fullt lika kaxig som Bildt när han har gjort sina omdömen om regeringen. Fast Reinfeldt ligger rent implicit inte långt efter. Jämt och ständigt talar Reinfeldt om den ansvarsfulla alliansregeringen och "ansvaret" har upplyfts till kardinalregel. I dagsläget är ansvaret tillsammans med den cementerade blockpolitiken Reinfeldts två huvudargument när han ska motivera varför borgarregeringen ska få sitta kvar.

Nåväl, Reinfeldt tycker att hans regering tar ansvar och sköter sig. Då får man väl möta honom på den punkten och i enlighet med mitt blogginlägg igår se på lite fakta i målet. Hur sköter sig Reinfeldts ministrar?

1. Annie Lööf. Ständigt i blåsväder som tvingas backa gång efter annan. Nu senast med förlåtbrev till KU. Känns inte så seriöst. Ungefär som att skicka SMS på lördagsmorgon till sina kompisar och be om ursäkt för att man misskötte sig på festen kvällen innan. Hur många förlåtmig-sms kan man skicka blir den retoriska frågan?

2. Tobias Billström. Mannen som gjort sig ett namn på att snacka skit om irakier, ensamkommande flyktingbarn och om alla som inte är "blonda och blåögda". Han vill inte heller tala om dom människor han faktiskt har ansvar för utan väljer istället att likt en logistikplanerare tala om flöden och volymer. Billström gör samma sak om och om igen men trots detta har Reinfeldt fullt förtroende för sin minister.

3. Hillevi Engström. Arbetsmarknadsministern som ansvarar för att Fas 3 har blivit Sveriges största arbetsgivare och som varit med och etablera arbetslösheten på historiskt höga nivåer. Hennes uttalanden om att "det finns inga dåliga jobb" blir svårsmälta i ljuset av utnyttjade skogsarbetare, bärplockare, lastbilschaufförer m.m. Att tycka att man tar ansvar samtidigt som man kämpar emot t ex EU:s krav om att begränsa visstidsanställningarna och oviljan att t ex återinrätta Arbetslivsinstitutet är lite som att köra mot klippkanten men hävda att man gör det ansvarsfullt eftersom man bara kör i 40 km/h.

4. Ulf Kristersson. Bostadsrättsinnehavaren som flyr intervjuer när frågorna blir jobbiga. Kristersson har konsekvent försvarat sitt ansvarsområde sjukförsäkringen. Trots att cancerpatienter måste ange sin dödsdag för att eventuellt få ut ersättning och trots att förtroendet för hela systemet undergrävs för vart år som går så anser alltså Reinfeldt att hans minister tar ansvar. Lösningen på en annan av Kristerssons frågor, pensionsfrågan, är väl även den ansvarsfull om man ska tro statsministern. Kristersson tycker nämligen att man "har en skyldighet att hålla sig i trim". Med andra ord, om folk bara skötte sig hade vi inte behövt ha en diskussion om att förändra pensionsåldern. Resonemanget är ungefär lika begåvat som att säga till den årsgamla granen i urskogen att den borde ha valt en bättre plats att växa upp på om skuggan från dom större träden skymmer solen.

5. Gunilla Carlsson. Carlsson är ministern som gick rakt in på sitt nya departement och mer eller mindre berättade för hela organisations-Sverige att dom minsann inte vet vem i världen som behöver bistånd. Moderaterna däremot, med sin långa tradition av kontakter med utsatta människor runt om i världen, vet. Så förutom att biståndspengar numera används till bland annat polisiär verksamhet och ambassader så har UD utvecklats till en stor röra under Carlssons ledning. Men detta försökte Carlsson mörka.

Såhär kan man fortsätta ett bra tag till men jag stannar här. Raden på ministrar som har fått avgå eller som har lämnat i protest är också lång. Sten Tolgfors, Mikael Odenberg, Maria Borelius m.fl. Kastar man in diverse statssekreterare, partisekreterare och pressekreterare, företrädesvis moderata sådana, så blir bilden av det ansvarstagande styret än mer befläckad. Då handlar det inte längre om en sol med fläckar på utan om en massa fläckar där lite sol skiner igenom då och då.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

Annie Lööf fredrik reinfeldt Gunilla Carlsson hillevi engström moderaterna politik regeringen Tobias Billström Ulf Kristersson

Gammalt moderatordspråk: "Hellre fly än ta en jobbig intervju".

Kaoset i Region Skåne fortsätter. Regionens högsta politiker, moderaten Pia Kinhult, har hittills lyckats hålla sig undan till förmån för framförallt Michael Sandin (M). Sandin kom in med buller och bång i höstas och gjorde succé direkt. Mediaträningen hade kanske inte riktigt satt sig när han gjorde sin numera välkända förnekelseintervju. Men trots att ungefär ett halvår har gått sedan Sandins piruetter så har Moderaterna i Region Skåne inte kommit till rätta med hur dom ska genomföra intervjuer på ett bra och trovärdigt sätt. Nämnda Pia Kinhult gav en intervju igår men när frågorna blir för svåra så går hon helt sonika sin väg. Om detta är mer trovärdigt än Michael Sandins totalhaveri kan man ju fundera på. Sandin försökte i alla fall även om han inte lyckades. Kinhult bara struntar i det.



Men nu ska man kanske inte vara allt för hård mot dom skånska Moderaterna. Det är trots allt en välkänd moderatgren att fly ifrån intervjuer. Mästaren själv är ju Ulf Kristersson (M). Ni vet han som går från klarhet till klarhet och nu i dagarna menade att "folk faktiskt har en skyldighet att hålla sig i trim". Kinhult når kanske inte riktigt upp i Kristerssons kaliber när det gäller att storma ut. Kristersson gör det med lite mer buller och bång. Men hon är på god väg i alla fall. Se själva:



Moderaterna har suttit vid makten i sju år nu i såväl Region Skåne som i riket. Att ta ansvar för vad man har ställt till med är jobbigt och svårt när resultaten inte är bättre än vad dom är. Det tyder på en stor arrogans när man inte ens bemödar sig att förklara för en lokal-TV station som Sydnytt hur man som ansvarig politiker har tänkt lösa en fråga av den skånska sjukvårdens dignitet. En arrogans som jag hoppas vi kan välja bort vid nästa val.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

moderaterna Pia Kinhult politik Region Skåne Ulf Kristersson val 2014