Jag har läst "Så föll den svenska modellen" av Björn Elmbrant

 

Häromdagen läste jag ut Björn Elmbrants klassiska bok "Så föll den svenska modellen". Boken är från 1993 och beskriver på ett eminent sätt hur Sverige förändrades från världsledande tillväxtnation med en nästintill unik modell till att mer bli ett land bland alla andra. Jag skulle väl inte dra det så långt som att den svenska modellen helt har fallit men den har på avgörande sätt förändrats och vår självständighet att fatta beslut är avsevärt begränsad idag jämfört med perioden förre 1980-talet.

Elmbrant går igenom olika faser och beslut som fattats där den svenska modellen steg för steg har monterats ned. Från arbetsmarknadslagstiftningen på 1970-talet, framdriven av LO, till 80-talets avregleringar av kreditmarknaden och nedskärningarna i början på 90-talet. Har man inte tidigare förstått varför Sverige kastades in i ekonomiskt kaos med 500 procents ränta 1992 så är Elmbrants bok en utmärkt redogörelse för vad som hände och varför. Som socialdemokrat är boken också oerhört nyttig att läsa. Den gör nämligen klart vad som händer när socialdemokratin slutar att drivas av sina egna visioner och anammar en ideologisk linje som inte stämmer överens med grundläggande socialdemokratiska värderingar. Det finns gränser för hur pragmatisk man kan vara och samtidigt påstå att man driver socialdemokratisk politik.

Boken som är på ca 390 sidor i pocketupplagan, inklusive efterord från 2005, är intressant och relativt lättläst. Stundtals blir det lite mycket ekonomi men inte svårare än att man kan ta sig igenom det hela ganska smärtfritt. Skulle man inte förstå alla turer med devalveringar, inflation och sparande så går boken bra att läsa ändå. Det är förändringarnas totala verkan som är poängen, inte varje enskild fråga. Jag tycker helt klart att man ska läsa boken. Om inte annat för att förstå varför vi är där vi är idag. Och är man socialdemokrat ska man definitivt läsa den för att se hur fel det blir när socialdemokratin slutar att vara en rörelse för löntagarnas bästa och sätter sig i knäet på dom som vill kapitalets bästa framför allt annat.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

90-talskrisen avregleringar Björn Elmbrant den svenska modellen kreditmarknad moderaterna socialdemokraterna Sverige

Vi är verkligen inte fria då vi som samhälle och nation står i skuld

Foto: maxgustafson.se

Siffrorna från SCB igår om att vi nu har 448 000 personer, dvs 8,8 procent, arbetslösa i Sverige har skrämt upp en del. Regeringen däremot har kommit lindrigt undan. Sveriges samtliga politiska rapportrar verkade istället vara församlade på Omar Mustafas presskonferens igår. Varför en intern personfråga i Stockholms arbetarkommun, där personen ovanpå allt har lämnat sitt uppdrag, är viktigare än 448 000 människor utan jobb kan man ju fråga sig. Det är ju knappast så att Mustafa är en "nyhet" längre. Nu är det snarast bara tjatigt att höra samma story om och om igen.

Men tillbaka till arbetslösheten. Roger Jönsson skriver att det nu bara är 52 000 personer kvar tills vi är uppe på samma absoluta tal i fråga om arbetslöshet som vi var under 90-talskrisen. Då var 500 000 personer arbetslösa enligt Jönsson. Vi är fler invånare i landet idag vilket ger en något lägre andel arbetslösa men 500 000 människor är oerhört mycket folk. Det är som om alla i hela Helsingborg, Linköping och Uppsala var arbetslösa. Att detta är förödande för individen idag är det inget snack om. Den som drabbas av arbetslöshet hamnar i en oerhört utsatt position. Med en svag konjunktur, en regering som inte satsar stort på arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och sönderslagen a-kassa riskerar många att hamna i ordentlig obalans i tillvaron här och nu.

Vad som det dock talas (ännu) lite mindre om är dom långsiktiga konsekvenserna arbetslösheten får för samhället i stort. Genom att framförallt många unga människor aldrig kommer in på arbetsmarknaden, men även genom att många med redan svag ställning på arbetsmarknaden sorteras ut, så skapar den höga arbetslösheten vi har idag problem för oss imorgon. En tydlig trend är att arbetslösheten efter en lågkonjunktur etablerar sig på en högre genomsnittlig nivå än före konjunkturnedgången. Vi sorterar alltså ut människor från arbetslivet och släppar aldrig in dom igen.

För att motverka det här behövs givetvis satsningar på infrastruktur, bostadsbyggande och andra stora åtgärder för att få hjulen att snurra i produktionen. Det kräver också att vi skapar riktiga jobb där människor som står långt ifrån arbetsmarknaden kan ta ett första steg in på den reguljära arbetsmarknaden. Det är av detta skäl som Socialdemokraterna driver på så hårt för att avskaffa Fas 3. Att ge lönebidrag till seriösa företag som kan anställa människor på avtalsenliga villkor är ett av dom mest effektiva sätten att få människor att ta steget in på arbetsmarknaden och vidare till ett ickesubventionerat jobb. I alla fall om man ska tro t ex Gunnar Wetterberg.

Arbetslösheten får även konsekvenser för omgivningen. Många av dom elever som idag har svårt att klara grund- och gymnasieskolan är dom elever som fick ta den hårdaste smällen av 90-talskrisen med nedskärningar i offentlig sektor och social oro genom hög arbetslöshet. Att vi nu återigen sviker dessa barn genom att bjuda dom på ett samhälle med 25 procents ungdomsarbetslöshet är ett svek av stora mått. Där har vi en skuld att betala och från den skulden är vi som samhälle och nation verkligen inte fria.

***** 

 

Media: MP snackar också jobb

 

Bloggat: Roger, Martin 1 och 2, Peter H

 

Läs mer på Socialdemokraterna

90-talskrisen arbetslöshet Omar Mustafa politik socialdemokraterna