Rysningar längs ryggraden

Foto: pixgallery.com

Säkerhetsbranschen kör igång en lobbyingkampanj i sommar med målet att ta över en del av polisens arbetsuppgifter. När jag läser detta får jag en rysning längs med ryggraden. Namn som "Blackwater" och "DynCorp" far genom huvudet. Företag som finns (nu under delvis andra namn) på en av världens mest lukrativa marknader, säkerhetsmarknaden.

När jag läser kommunikationschefen på Säkerhetsbranschen, Mikael Johanssons, beskrivning av vad man för tillfället är ute efter på den svenska säkerhetsmarknaden så blir jag lite lugnare. Johansson menar att det främst handlar om att fånga husdjur och att transportera interner. Rågången, menar Johansson, är "förknippad" med våldsutövningen. Vi har tidigare läst om att IT-brott kan "behöva" utredas av andra än poliser. Gränsdragningen mellan polisarbete och annat säkerhetsarbete blir allt luddigare och ska man vara riktigt krass så är rågången kring våldsutövningen inte sådär klar som Johansson vill ge sken av. Ordningsvakter har redan idag rätt att utöva visst våld och att tillfälligt frihetsberöva t ex en (kraftigt) berusad person.

Jag anser att frågan om säkerhetsföretagens inträde i Sverige är mycket viktig att diskutera. För frågan är större än att bara fånga hundar på rymmen. Det handlar om den polisiära infrastrukturen och hur denna kan hålla hög kvalité. I USA har det gått så långt så att polisen inte längre kan utföra vissa uppgifter vilket kraftigt försvagar rättsstaten och samtidigt ger dom privata säkerhetsföretagen en orimlig makt. När orkanen Katrina slog till mot New Orleans var det Blackwater som var först på plats och deras verksamhet inriktades främst på skydd av (rika människors) egendom. Nödhjälp och allmän ordning kom i andra hand.

Lyfter man frågan ytterligare ett steg så finns risken att även försvarsmakten läggs in i diskussionen och då är vi riktigt illa ute. USA:s armé är idag helt beroende av privata företag när det gäller logistiken i t ex Afghanistan. Med tanke på att vi idag också har en kraftigt reducerad yrkesarmé här i Sverige är steget inte långt till att lägga ut mycket av infrastrukturen på privata företag. Sådant som tidigare sköttes av värnpliktiga läggs istället ut på legosoldater. Något som är problematiskt ur såväl säkerhetspolitisk som strategisk synvinkel men även rent ekonomisk. När infrastrukturen väl är utlagd och polisen eller armén inte längre själv kan utföra nödvändiga uppgifter så stiger priserna. Vinstmarginalerna i säkerhetsbranschen är enorma och det är mer än en gammal avdankad specialstyrkeofficer som blivit miljonär i branschen.

Frågan är inte lätt. Jag förstår helt Johanssons tanke i fråga om hundfångning. Men när man börjar se på konsekvenserna av att privata företag äter sig in i rättsstaten så är frågan inte så enkel längre. Det finns ett skäl till varför till och med nyliberalerna rent teoretiskt försvarar nattväktarstaten. En "privatväktarstat" är något av det sista man vill ha.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

armé Blackwater försvarsmakten polis politik säkerhetsbranschen socialdemokraterna

Det är en enkel fråga om anständighet

Frågan om asyl till dom afghanska tolkarna som hjälpt den svenska krigsmakten i Afghanistan handlar om anständighet och om medmänsklighet. Tolkarna har riskerat livet för att hjälpa den svenska armén. När den svenska armén drar sig tillbaka ökar riskerna för deras liv ännu mer. Även deras familjer blir en måltavla för dom fiender som finns till ISAF-styrkorna. Att svenska staten i det läget förvägrar tolkarna och deras familjer asyl är inget annat än en praktskandal.

Sveriges militära inblandning i Afghanistan är och förblir en mörk fläck på den svenska historien. En insats med oklart mål, igångsatt av imperialistiskt amerikanskt hämndbegär och som inte har dragit sig för att samarbeta med krigsherrar, knarkbaroner och kriminella. Med huvudet högt och fanan vajande för vinden har den svenska krigsmakten fullföljt dom fatala politiska beslut som lett till tio långa års inblandning i en meningslös konflikt. En konflikt som i princip bara har landat i att samtal med fienden, talibanerna, har inletts.

Jag och många med mig drev tesen om fredssamtal med talibanerna redan för fyra-fem år sen. Vi blev då betraktade som praktidioter av många meningsmotståndare. Idag görs försök på försök att få fredssamtal som fungerar. Så jag säger som Peter Griffin:

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

afghanistan asyl försvarsmakten politik tolkar