Snaran dras åt kring regeringens självgodhet

Att min relation till Sydsvenskans Per T Ohlsson är lite kluven har jag berättat mången gång här på bloggen. Ibland får jag gråa hår av hans Karlebyvurm och hans självgoda liberalism. Men för det mesta, måste jag erkänna, är Ohlsson mycket bra och idag gör han skäl för detta omdöme.

Ohlsson tar upp regeringens duglighet och konstaterar att efter sju år och med facit i hand kan man snabbt sluta sig till att det inte är speciellt mycket med den där kompetensen som regeringen tillskrivs av framförallt sig själv och somliga Stockholmstidningar. Ohlsson går igenom område efter område och tar bland annat upp det uppenbara haveriet i Nuonaffären. Inte för att han artikulerar det tillräckligt väl, han säger inte rakt ut att någon faktiskt ljuger, men hans kritik är ändå svidande korrekt:

"Förutom det osnygga i att skylla på en avgången minister framstår det som osannolikt att en transaktion av denna magnitud inte var förankrad i koalitionsregeringens inre kabinett. Enligt näringsdepartementets eget diarium tog Olofsson upp Nuonfrågan med sina kollegor. En central formulering lyder:
"Finns ej skäl att säga nej till affären."
Nu hävdar Peter Norman, häpnadsväckande nog, att anteckningen är felaktig."

Men det stannar inte vid Nuon. På område efter område sågar Ohlsson regeringens politik. Det gäller a-kassan, sjukförsäkringen (och därmed också dessa två reformers effekter på arbetslösheten), försvaret, polisen, skolan och hör och häpna Anders Borgs återkommande prognosmissar. Det är inga små saker som regeringen har misslyckats med och Ohlsson gör en slående observation:

"Förtroendet för alliansregeringen ökade när den inte gjorde någonting.
För att återkoppla till komedins värld:
När regeringen väl gjort någonting har det påfallande ofta slutat med en politisk variant av Peter Dalles entusiastiska uppfinnarfigur:
"Tänkte inte på det."
Det var roligt i Lorry. I politiken blir det bara pinsamt."

Eller mitt eget favorittema från Lorrygänget kring regeringens politik. "Man kan göra så. Men det är inte rätt":

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Anders Borg fredrik reinfeldt moderaterna Nuon per t ohlsson politik regeringen socialdemokraterna sydsvenskan

Försöker med något annat än personfrågor

Foto: pitea.se

Jag noterar att det är personfrågorna som dominerar dygnet bland socialdemokratiska bloggare och jag inser att det därmed är svårt att nå igenom med något annat. Men jag gör ett försök eftersom jag är politiskt engagerad för att driva politik och inte person.

Per T Ohlsson resonerar idag kring Vänsterpartiets vara eller icke vara i svensk politik. Där är som vanligt en del kloka notiser i Per T:s artikel och precis lika vanligt är där en del mindre kloka delar. Jag ska inte gå in på att recensera Vänsterpartiet. Att dom i allt väsentligt är osynliga håller jag med om. Vad jag däremot vänder mig mot är Per T:s okritiska accepterande av Fredrik Reinfeldts dogm om att en socialdemokratisk regering måste förlita sig på Vänsterpartiet vid en valseger.

Det svenska politiska landskapet har varit låst sedan alliansens bildande för snart tio år sedan. Alliansen är dock bara prövad i framgång. Många bedömare gör analysen att om inte allianspartierna vinner nästa val så är det slut med den benhårda sammanhållningen. Lägg där till att den politiska färgpaletten kan förändras radikal om ett eller två borgerliga partier åker ur riksdagen. Att i ett så osäkert politiskt läge surra sig vid den analytiska masten att en socialdemokratisk regering måste samarbeta med Vänsterpartiet är oseriöst enligt min mening. Att Fredrik Reinfeldt driver tesen om det låsta politiska läget är fullt förståeligt. Det är hans enda chans om han inte ska börja samarbeta öppet med SD. Att seriösa bedömare väljer att så okritiskt förhålla sig till den politiska kartan är däremot förvånande.

Som socialdemokrat är jag öppen för att samarbeta där det behövs så länge ett parti ställer upp på grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde. Att det sen finns ideologiska skillnader mellan t ex KD och S som förmodligen gör det omöjligt att samarbeta i större utsträckning på riksplanet är något helt annat. Att sluta enstaka överenskommelser på t ex infrastrukturområdet med KD är dock säkerligen inte helt omöjligt. Precis som att man kan sluta ekonomiska överenskommelser med MP eller socialpolitiska med FP. Att styra Sverige handlar inte om fasta samarbeten i varje enskild fråga. Det handlar om att styra landet och att sy ihop majoriteter i riksdagen. Den som följde Stefan Löfven under kongressen fick väldigt klart för sig att är det något den mannen kan så är det att sy ihop kompromisser på klassiskt socialdemokratiskt vis. Kan man sin historia så är socialdemokratiska minoritetsregeringar normen i Sverige och ändå anses Sverige ha "byggts av sossarna" under stora delar av 1900-talet. Det tål att ha i minnet när man siar om framtiden efter nästa val.

*****

 

Bloggat: Ulf Bjereld skriver oerhört intressant om Omar Mustafa

 

Läs mer på Socialdemokraterna

alliansen per t ohlsson politik regeringen socialdemokraterna sydsvenskan val 2014