En eras slut?

Soluppgång för en ny politik?
Foto: karlskrona.se

Paul Krugman skrev en riktigt bra artikel i NY Times häromdagen. Han pekar på den cypriotiska krisen och menar att den kan vara början till slutet för dom fria kapitalflödenas epok. Krugman nämner även Island som ett exempel. Den cypriotiska krislösningsmodellen innebär nämligen att kapitalets fria rörlighet beskärs och begränsas. Om man stannar upp och funderar en stund över vad det innebär så förstår man att implikationerna och konsekvenserna är av gigantiska mått.

Hela EU är byggt på dom fyra fria rörligheterna. Kapital ska få flöda fritt över nationsgränserna och globaliseringen har tagits som av naturen given. Vad Krugman dock påvisar är att många av dom kriser som kommit sedan dom glada avregleringsdagarna på 1980-talet är kriser som uppstått pga stark tillflöde av kapital på en marknad. Kapital som sedan dragits bort och kollapsen är ett faktum.

Om man som marxist betraktar detta är denna utveckling fullt logisk. Kapitalismen utvecklas och i takt med den förstärks kristendenserna. Detta eftersom kriserna är inbyggda i kapitalismens funktion. Det finns ingen krisfri kapitalism. Vad det handlar om är istället att utnyttja marknadsekonomins fördelar som produktionsapparat och genom statlig intervention och kontroll styra konjunktursvängningarna till ett minimum.

I detta ligger bland annat bankregleringar som jag var inne på igår. Där ligger också beskattning av finansiella transaktioner, där ligger regleringar i kapitalflöden och där ligger penningpolitiska frågor. Om Krugman har rätt, vilket jag hoppas att han har, så kommer pendeln att svänga dom närmaste decennierna från den förödande laissez faire-mentaliteten som råder nu till en mer reglerad politik som kommer det stora flertalet till bättre del. Statens roll kan aldrig vara att enbart garantera spelreglerna. Statens roll är och ska vara att se till sina medborgares väl genom politiska beslut fattade på demokratisk grund.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Media: Kungliga vetenskapsakademien skriver debattartikel mot vinstuttag i skolorna, efterlänkat om konsekvenserna av krisen i Europa

 

Bloggat: Roger om att en ny berättelse behövs, Stig-Björn om när Google mailväxlar, Lars om förnyelse

 

Läs mer på Socialdemokraterna

ekonomi EU Paul Krugman politik socialdemokraterna

Viktigt inlägg i debatten om Lönesänkarna

Foto: Wikipedia

För en vecka sedan sände SVT den mycket välgjorda dokumentären "Lönesänkarna". I kölvattnet bröt det ut en diskussion kring huruvida uppgifterna i TV-programmet stämmer. Just på det temat läste jag en intressant artikel av Paul Krugman. I denna artikel säger Krugman bland annat:

 "For about four decades, increases in the minimum wage have consistently fallen behind inflation, so that in real terms the minimum wage is substantially lower than it was in the 1960s. Meanwhile, worker productivity has doubled. Isn’t it time for a raise?"

Krugman talar om den amerikanska kontexten och om minimilönernas utveckling. Men att låga lägstalöner sänker löneanspråken i hela ekonomin är välkänt. Sänks reservationslönerna sänks också löneanspråken högre upp i lönehierarkin. Konsekvenserna det här får för tillväxten i ekonomin är uppenbara om man ser på vad som händer i Europa just nu. Efterfrågan viker vilket leder till en negativ spiral som är oerhört svår att ta sig ur.

Arbetsmarknadens parter ska sköta lönebildningen. Vad omgivningen kan göra är att inte kräva återhållsamhet av löntagarna till varje pris vilket allt som oftast har hänt på senare år. Det är fel att utnyttja den fackliga lojaliteten för att sänka lönerna. Paul Krugman fortsätter och får avsluta det här blogginlägget:

"Now, you might argue that even if the current minimum wage seems low, raising it would cost jobs. But there’s evidence on that question — lots and lots of evidence, because the minimum wage is one of the most studied issues in all of economics. U.S. experience, it turns out, offers many “natural experiments” here, in which one state raises its minimum wage while others do not. And while there are dissenters, as there always are, the great preponderance of the evidence from these natural experiments points to little if any negative effect of minimum wage increases on employment."

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

debatt Lönesänkarna Paul Krugman politik socialdemokraterna SVT

Den moderata analysen har nått sitt bästföredatum

Att det just nu pågår lite av ett paradigmskifte inom den globala ekonomiska teorin står klart för den som väljer att titta över kanten i ankdammen Sverige. Om man istället för att lyssna andaktsfullt på Anders Borg väljer att höra vad framstående ekonomer på OECD eller IMF säger, eller för den delen nobelpristagaren Paul Krugman, så kan man skönja en våg av ånger och förändringsvilja. Så sent som igår erkände Olivier Blanchard och David Leigh på IMF att dom hade ”fel” när det gällde den åtstramningspolitik som EU just nu har drabbats av. Mycket pga dom råd som bland annat dessa ekonomer har gett. Konsekvenserna av åtstramningspaketen i Grekland, Portugal och Spanien har gått över styr och där dom teoretiska modellerna har lovat förbättringar har verkligheten visat förödande konsekvenser.

I ljuset av detta är den moderata politiken extra farlig för Sverige. Hela Borgs analys bygger på att spara på välfärdssystemen, skära ner i offentliga utgifter och snåla. Det socialdemokratiska motförslaget handlar om högre investeringsnivåer och förstärkt inhemsk efterfrågan. Vi kommer inte att få någon draghjälp från Europa.

Man kan i ljuset av dessa kunskaper ställa sig frågande till Fredrik Reinfeldt motvilja att faktiskt erkänna att den moderata politiken har nått vägs ände. Fler högerreformer i avsikt att försämra för sjuka, arbetslösa, utrikesfödda, gamla och svaga kommer inte att lösa någon kris. Tvärtom kommer denna medicin bara att göra patienten sjukare och sjukdomen som sprider sig är mycket smittsam. Den drabbar obönhörligt den ekonomiskt starka medelklassen när jobben försvinner pga sjunkande efterfrågan och välfärden urholkas därmed allt mer. Om någon betvivlar detta kan man som sagt bara lyfta näsan över dammkanten och titta på länder som tidigare haft starka offentliga finanser som t ex Spanien. Lägger man därtill att den svenska banksektorn är mångdubbelt större än svensk BNP så inser man snabbt att en liten krusning någonstans i systemet snabbt kan sprida sig och utvecklas till en tsunami.

Allt detta ignorerar dom moderata toppföreträdarna. Allt är lugnt, ingen (som betyder något) har blivit drabbad av några negativa konsekvenser och om någon nu skulle råka komma i kläm så är det inget systemfel utan små olycksfall i arbetet. Hur man kan slå sig för bröstet och tala om ansvar stup i kvarten i skenet av att den bakomliggande analysen har varit felaktig är för mig ett mysterium. Att ta ansvar i dag vore att erkänna sina brister och fel och att därefter göra allt som står i ens makt för att förändra och rätta till dessa. Men av det ser vi ingenting i den moderatledda alliansens politik.

*****

Bloggat: Leine om en djupare kris pga M, Roger fortsätter skriva bra om hur Visita räknar

Läs mer på Socialdemokraterna

Anders Borg ekonomi EU fredrik reinfeldt IMF moderaterna OECD Paul Krugman politik socialdemokraterna