Allt klart för att vinna val

Julafton är avklarad. Idag är det juldagen och många undrar nog precis som jag gör varför dom åt den där sista biten mat. Det vore intressant att veta hur mycket Samarin som går åt en dag som denna. Av rent akademisk nyfikenhet.

På nyhetsfronten är det ganska dött av förklarliga skäl. Inte så att det inte händer något. Tvärtom händer det massor under juldagarna. Men journalister är också människor och dom flesta firar jul som alla andra. Då blir också nyhetsflödet som det blir. Det är nästan lite märkligt att inte fler dåliga nyheter presenteras just under julhelgerna. Regeringar brukar ju vara bra på att välja tillfälle att släppa dåliga nyheter. Som när Anders Borg presenterade sina tokdåliga prognoser för ett år sedan. En fredag eftermiddag kallade Borg till presskonferens  med det enkla syftet att så få medier som möjligt skulle rapportera om saken. Så att presentera arbetslöshetssiffror på annandag jul vore kanske något för regeringen det här året?

Den här typen av så kallat "spinn" kommer att bli allt vanligare i politiken framöver. Dels på lång sikt, dels (och kanske framförallt) nu på kort sikt. Supervalåret är bara några dagar bort och partierna laddar för fullt inför denna politiska kavalkad. Sydsvenskan presenterar idag (där kan man ju fundera på varför det släpps just idag) en liten artikel om dom två "lagen" som ska spinna mot varandra.

Socialdemokraternas Jan Larsson, uppbackad av Odd Guteland, Emma Lennartsson, Hans Dahlgren och Carin Jämtin ska möta Kent Perssons moderater som består av Per Nilsson och Anna Hemlin. Dessa två bakas upp av Roberta Alenius. Ett oerhört rutinerat S-gäng kommer därmed att möta ett väldigt orutinerat M-gäng. Ett M-gäng som leds av en starkt ifrågasatt partisekreterare som knappt har en susning om hur man vinner val.

Artikeln i Sydsvenskan är väl värd att läsa även om den innehåller några påståenden som inte nödvändigtvis är sanningsenliga. Bland annat sägs att:

"Reinfeldts enda chans att bilda en tredje regering är att alliansen får fler röster i valet än de tre rödgröna partierna."

Jag är inte så säker på att det förhåller sig så. Reinfeldt vill gärna ha det till att så skulle vara fallet. Genom att måla upp denna bild vill Reinfeldt förstärka och etablera bilden av blockpolitiken i Sverige. Men Reinfeldt vet lika väl som vi socialdemokrater att Löfven inte blir statsminister om SD får en vågmästarroll i svensk politik. SD kommer inte att rösta på en socialdemokratisk statsminister och därmed kan Reinfeldt sitta kvar så länge inte S kan samla en majoritet bakom sig i riksdagen. Det innebär alltså att en röst på SD är en röst på Reinfeldt som statsminister. Det tål att påminnas om hela vägen fram till den 14 september nästa år.

***** 

Carin Jämtin fredrik reinfeldt Jan Larsson Kent Persson moderaterna politik socialdemokraterna Stefan Löfven val 14

Ganska osexigt men ack så viktigt

Foto: http://maxgustafson.se

För en tid sedan skrev Stefan Löfven en debattartikel med ingången att personalen inom offentliga verksamheter måste få lov att vara proffs på det dom gör. Andemeningen i artikeln var att styrningen med så kallad New Public Management (NPM) har gått för långt och att vi nu måste omvärdera hur vi styr våra offentliga verksamheter. Att avskaffa NPM är ett viktigt steg i detta.

Artiklen väckte inte så stor debatt. Att diskutera styrning av offentliga verksamheter är kanske inte det sexigaste man kan göra. Men likväl är det en av dom viktigaste sakerna man kan göra. För så sent som idag kommer nya mätningar som visar att svensk sjukvård tappar i internationella jämförelser. I DN:s artikel om saken sägs bland annat:

"– Trots att regeringen har pumpat in många kömiljarder händer mycket lite. Det tycks som att landstingen, som borde ha ansvaret, inte bekymrar sig, säger grundaren för hälsoindexet Johan Hjertqvist i ett uttalande."

Att så är fallet är inte speciellt konstigt. Den så kallade Kömiljarden tar sikte på att uppnå vissa nivåer och därefter spelar övriga väntetider föga roll. Systemet är ett NPM-system och i kombination med att stora landsting och regioner, som Stockholms läns landsting och Region Skåne, kör vårdvalssystem i NPM-stil så är det inte ett dugg förvånande att landstingen "inte bekymrar sig". NPM är ett styrsystem där "ickestyrning" är den högsta dygden nämligen.

Vi socialdemokrater kommer att ta den här diskussionen i valrörelsen. Vi vill diskutera välfärden och framförallt sjukvården. För vi har sett att någonting har gått sönder i vårt land och att vi inte längre är så unika som vi en gång var. Det är dags att göra Sverige till ett unikt land igen.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

New Public Management NPM politik sjukvård socialdemokraterna Stefan Löfven val 14 valet 2014

Katt och bok

 

Söndag och jag ska iväg och titta på en katt snart. Ja, ni läste rätt, vi ska alltså skaffa katt. Det är inte min idé men jag inser att ibland får man ge sig i vissa förhandlingar. Så snart titulerar jag mig även kattägare. Just med anledning av att vi snart ska sticka så blir det bara ett kort inlägg. Som utlovat ska jag ge en recension av Maciej Zarembas "Patientens pris".

Boken handlar om hur den svenska sjukvården blivit körd i botten genom införandet av New Public Management (NPM). Zaremba, som är journalist och bland annat har skrivit i DN, går via intervjuer och reportage från verkligheten igenom vilka helt bisarra konsekvenser NPM och dess olika styrmodeller t ex DRG kan få för olika verksamheter. Som att patienter med näst intill samma diagnoser kan få helt olika behandling på sjukhus A och B bara för att läkare tvingas välja huruvida man ska ta "chansen" med en (potentiellt) dyr patient eller inte. Eller som det brittiska exemplet där ambulanserna i London plötsligt kunde ta två timmar på sig att köra en sträcka som tidigare tog 15 minuter. Ni kommer inte tro era ögon när ni läser om hur många av våra landsting och regioner styr sina verksamheter.

Ämnet är högaktuellt genom Stefan Löfvens debattartikel häromdagen som jag också skrev om. Du hittar det inlägget här. Att läsa "Patientens pris" är både viktigt och klokt. Den är dessutom lättläst och på runt 150 små sidor. Så läs den så fort du bara kan. Debatten om NPM har bara börjat!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

DN DRG Maciej Zaremba New Public Management NPM politik sjukvård Stefan Löfven

Riv hela rasket sa Löfven!

Är det konstigt att det kan bli fel ibland?
Foto: http://www.treasury.govt.nz 

Ibland vill jag bara brista ut i ett "halleluja" trots att jag inte är det minsta religiös. Idag är en sådan dag. Skälet är att Stefan Löfven idag har en debattartikel på DN Debatt som på många sätt sammanfattar precis det jag har gått och grubblat på dom senaste veckorna. Artikeln handlar om att vi nu måste sätta stopp för New Public Management (NPM). Det måste vara slut med att leka affärsföretag med välfärden och styrmedlen som används måste vara anpassade för välfärdsverksamheter. Styrningen, eller kanske rättare sagt bristen på den, har totalt havererat genom att ersättningsmodeller, interndebiteringar, mål- och resultatstyrning m.m har blivit ett självändamål inom välfärdssektorn. Politiken har reducerats till att handla om prislistor och småjusteringar inom befintliga ramar istället för att kräva kvalité. Personalen detaljstyrs med styrkort ner på telefonsvararfrekvens och deras yrkesroll reduceras till måluppfyllnad för måluppfyllnadens skull istället för att finnas där för medborgarnas väl och ve.

Vad som gör det hela lite extra lustigt är att jag för ungefär en vecka sedan läste ut den alldeles lysande boken "Patientens pris" av Maciej Zaremba. Jag har av olika anledningar inte skrivit någon recension än men det kommer nog snart. Boken tar på ett helt lysande sätt upp NPM:s förödande konsekvenser för svensk sjukvård och har man inte förstått varför vi har en vårdkris i det här landet sen tidigare så gör man det definitivt efter att man har läst Zarembas bok. Hela boken är också en enda lång bekräftelse på att Stefan Löfven har helt rätt i sin analys.

Dessvärre lär det inte bli en valfråga huruvida vi ska avskaffa NPM eller ej. Men Löfven gör hela argumentationen om att S vill något annat med välfärden trovärdig på ett sätt som extra resurser eller skattehöjningar/sänkningar hit eller dit aldrig kan göra. Så bra jobbat Löfven! Håll nu i detta så blir det här riktigt bra!

I eftermiddag visslar jag på den här truddelutten.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

DN Debatt New Public Management NPM politik socialdemokraterna Stefan Löfven

Hur pallar Centerpartiet med Lööf?

Foto: svd.se

I ungefär en sjättedel av landets kommuner styr en blocköverskridande majoritet. Det är intressanta fakta i dessa dagar av debatt kring blockpolitikens vara eller icke vara. Det bli dessutom ytterligare intressant när man kan konstatera att Socialdemokraternas vanligaste samarbetspartner är Centerpartiet (i dom blocköverskridande styrena). Att då Centerpartiets partiledare Annie Lööf tar till en vokabulär som inte bara handlar om att äta upp skor och att hon avskyr socialism utan också drar till med liknelser som för tankarna till våldtäktsmän är märkligt och egentligen rätt skrämmande. Hur ser Annie Lööf på alla sina partikamrater som sitter och samarbetar med socialister ute i landets kommuner?

Det blir också extra märkligt att Lööf kan sitta kvar som partiledare när hon har denna syn av flera skäl. Jag har tidigare skrivit om att dom ideologiska spänningarna i Centern är enorma. Ett parti som är emot statliga subventioner och på samma gång vill öka stödet till landets lantbrukare blir liksom inte riktigt trovärdigt. Men än så länge verkar den typen av ideologiska kullerbyttor inte störa Centerpartiet. Att det stör väljarna är dock uppenbart vilket Centerpartiets opinionssiffror tydligt klarlägger.

Man kan ju fundera på hur alla centerpartister ute i landet som samarbetar med Socialdemokraterna känner sig idag. Hur man står ut med en partiledare som sågar stora delar av rörelsen längs med fotknölarna övergår mitt förstånd. Det i sig lyfter upp en intressant fråga. Man kan ju fundera på vad som skulle hända med Centerpartiets opinionssiffror om Annie Lööf avgick och dom fick en ny partiledare som gick till val på "samarbete för Sveriges bästa". Det hade sannerligen varit en gamechanger av stora mått.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Annie Lööf blockpolitik Centern centerpartiet socialdemokraterna Stefan Löfven Twitter valet 2014

Reinfeldt borde alltså rösta på Löfven nu

Foto: sverigesradio.se

Dagens stora snackis är mycket välkommen och oerhört efterlängtad. Socialdemokraterna går till val själva, söker stöd för en socialdemokratiskt ledd regering och kan tänka sig att samarbeta över dom nuvarande blockgränserna. Det här är precis som det ska vara tycker jag. S är liktydigt med ansvar och regeringsduglighet. Då kan man inte kedja fast sig vid masten och sitta kvar där oavsett om skeppet håller på att sjunka eller ej. Genom en sådan här hållning visar Stefan Löfven att han är en statsman likt tidigare socialdemokratiska statsministrar och inte en svag statsminister som förlitar sig på ödets nycker likt Fredrik Reinfeldt.

Att Jan Björklund väljer att kritisera Löfven är föga förvånande. Precis som Reinfeldt är Björklund fastsnurrad vid masten och jag skulle bli förvånad om inte Björklund följer en sjunkande alliansskuta ner i djupet. Med det sagt så kan ledarskapet se helt annorlunda ut i Folkpartiet efter nästa val. Tidningen Fokus tror idag på sin förstasida att Birgitta Ohlsson blir nästa folkpartiledare och jag är benägen att hålla med. Ohlsson har en helt annan profil än Björklund och det har även det andra alternativet i form av Erik Ullenhag. Med en ny besättning på folkpartibåten kan det politiska landskapet i Sverige muddras om rejält. Samma sak gäller för övrigt med Centerpartiet, Annie Lööf och Anna-Karin Hatt.

Mycket vatten ska rinna under broarna innan valet är avgjort och mycket kommer att hända som kan förändra spelplanen radikalt. Men utifrån dagens förutsättningar så tror jag att S kommer att stärkas efter det här beskedet. Nu kommer Reinfeldts attacklinje istället bli att en S-regering inte är trovärdig som alternativ till en alliansregering men då talar han samtidigt emot sig själv. För vi minns ju alla Reinfeldts hyllningar häromveckan till det socialdemokratiska samhällsbyggandet under tidigare generationer. Erlander, som om någon kunde samarbeta vitt och brett, lyftes fram som någon slags förebild för Reinfeldts nya moderater.

Vad Erlander skulle tycka om den saken kan man bara sia om men det man kan slå fast är att Löfven genom sin position (om någon nu ens skulle tivla på den saken) blir betydligt med lik Erlander än vad Reinfeldt någonsin kommer att bli. Så om Reinfeldt verkligen menade vad han sa på M-stämman härförleden så borde han ju faktiskt lägga sin röst på Löfven och ingen annan. Men det om något lär ju inte hända.

*****

 

Bloggat: Roger, Jan, Peter J, Peter H, Annika, Leine, Monica, Bror

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Annie Lööf Birgitta Ohlsson fredrik reinfeldt jan björklund politik socialdemokraterna Stefan Löfven Tage Erlander valet 2014

Inte ens ett helt zoo hjälper

Foto: http://www.afrikaresor.com

Höstens andra stora drabbning är nu över och analyserna av partiledardebatten haglar tätt. En tårta och en stridshingst är substantiv som kan beskriva det hela på ett bra sätt. För den oinsatte kan det dock lämna en del att önska i fråga om innehåll. Om man då bortser från grädde och havre dvs.

Vad som dock är intressant är att känslan från 2006, som bland annat Tomas Ramberg ger uttryck för, är uppenbar. En trött regering som inte förmår peka på framtidens utmaningar står mot en opposition som gjort sin hemläxa och som har en uppåtgående trend. Att regeringen försöker göra kärnkraften till en valfråga är ett tydligt tecken på desperationen.

Det som gjorde att Moderaterna kunde vinna valet 2006 var att dom pratade om framtiden på ett sätt så att bilden av utmaningarna kändes relevant för väljarna. Att Göran Persson pratade om framtiden i termer av "jobben kommer, ta´t lugnt" gjorde att kontrasten mellan en borgerlighet med upplevda idéer för framåtskridande och det regeringströtta partiet som inget vill mer än att förvalta blev oerhört stora. När nu Reinfeldts stora grej är ett femte jobbskatteavdrag och han samtidigt lovar att "välfärden löser sig, ta´t lugnt" så hamnar Moderaterna precis i samma sits som Socialdemokraterna befann sig i.

För det räcker inte med att slå sig för bröstet för det man har genomfört. Det räcker inte att säga att det är bättre idag än 2006. Oavsett hur det förhåller sig med den saken så är det ungefär samma sak som att säga att det var bättre 1950 än 1900. Folk förväntar sig inget annat än att det ska vara så. Vore det tvärtom skulle ju regeringen vara helt rökt och Sören Holmberg skulle äntligen bli sannspådd en mandatperiod för sent.

Vad väljarna vill veta är varför det kommer att vara bättre 2018 än vad det är idag 2013 och  när valet infaller 2014. Den som kan förklara det och den som kan få folk att tro på den förklaringen vinner valet. Där är jag tämligen övertygad om att Socialdemokraterna, genom våra förslag om fler lärare, 90-dagarsgaranti för ungdomar och stöd till sjukvården, tydligare kan förklara hur Sverige blir ett bättre land att leva i.

För faktum är att det inte spelar så stor roll om man har en stridshingst eller för all del en buffel eller något annat djur från zoo vid rodret. Har man ingen politisk vision som människor kan känna igen sig i och har man inget budskap som folk tar till sig så vinner man inga val. Så enkelt är det.

Foto: sv.wikipedia.org

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

fredrik reinfeldt moderaterna politik regeringen socialdemokraterna Stefan Löfven valet 2014

Precis så här vill vi ha det

Foto: tvminnen.se

Som brukligt är den politiska scenen översvämmad av analyser, kommentarer och åsikter så här dagen efter en partiledardebatt. Att debatten varit het och att framförallt Fredrik Reinfeldt var annorlunda jämfört med tidigare debatter är nog dom flesta överens om. Så just den saken tänker jag inte säga så mycket om även om Reinfeldt sätt att avbryta och höja rösten knappast var respektfullt och värdigt. Det kändes mer som att det var Muf-ordförande Reinfeldt som stod där och inte vår statsminister sen sju år tillbaka.

Att Stefan Löfven var satt under stor press från borgarna är också en åsikt som dom flesta nog delar. Huruvida man tycker att han klarade det bra eller ej beror nog mest på i vilket politiskt läger man hör hemma. Så att jag tycker att Löfven skötte sig bra är nog av ganska ringa värde. Vad som är verkligt intressant är att så mycket fokus läggs på Socialdemokraternas politik. Med Löfvens ständiga svar om att vi satsar på jobb och skolan så sätts en bild av att det är S som driver dessa frågor. För mig är det precis den situation vi vill ha.

Folk röstar nämligen i hög utsträckning på en bild av vad man tror att ett parti ska satsa på. Det var detta som gjorde att Moderaterna kunde göra ett så bra val 2006 när "arbetslinjen" sattes mot "bidragslinjen". Bilden som nu börjar etablera sig är att jobben och skolan står mot skattesänkningar. Reinfeldts frustration och hetsiga attityd är en klar indikation på att Moderaterna är oroliga för just den här konflikten. Moderaterna har helt klart problem med S just nu.

*****

 

Media: M har stora interna problem (också)

 

Bloggat: Peter J, Martin, Roger

 

Läs mer på Socialdemokraterna

#pldebatt agenda fredrik reinfeldt moderaterna politik socialdemokraterna Stefan Löfven

Return of the Gammelmoderaterna

Om man skulle ta och sätta ett epitet på hösten så här långt så skulle nog "Return of the Gammelmoderaterna" passa bra. Epitetet är som ni alla vet en travesti på "Return of the Jedi", den "sista" delen i Star Wars-serien där det onda rymdimperiet slutligen besegras och faller samman. Jag skulle inte dra det så långt som att jag jämför Fredrik Reinfeldt med Darth Vader eller Stefan Löfven med Luke Skywalker. Inte ens den mycket lockande jämförelsen mellan Anders Borg och den skrikande, obegriplige och extremt håriga karaktären Chewbacca tänker jag göra. Utan skälet till att jag travesterar Star Wars-titeln är helt enkelt för att jag tror att vi denna höst sett slutet på dom så kallade nya Moderaternas tid vid makten.

Varför tror jag då detta? Svaret är ganska enkelt. Allting i Moderaternas värld har återgått till att handla om skattesänkningar. Skattesänkningar som dessutom har ett mycket dåligt stöd hos det svenska folket. När Per Schlingmann, som i Star Wars förmodligen skulle få ikläda sig rollen som Governor Tarkin*, satt vid rodret och hade inflytande över vad som sades så vann Moderaterna många väljare över till sin sida genom att utplåna just skattesänkarstämpeln. I sann Tarkin-anda hade Schlingmann inga som helst problem med att göra sig av med pärlhalsband och slipsar för att vinna makten och utplåna dom förhatliga rebellerna. Eller Socialdemokraterna som dom också kallas. Efter att Schlingmann lämnat kommandobryggan har mindre framträdande och framförallt betydligt mindre framgångsrika karaktärer tagit över. Karaktärer som Sofia Arkelsten och Kent Persson.

Kent Persson, som väl mest är att likna vid den i dom nyare filmerna komiska karaktären Jar-Jar Binks, har kapitalt misslyckats med att hålla ordningen uppe bland dom moderata topparna. Skandalerna har avlöst varandra och frågan om skatt har återigen hamnat i främsta linjen. Det femte jobbskatteavdraget förs fram som en mäktig kraft som löser alla problem i galaxen och enskilda moderata karaktärer tillåts lägga förslag om frivillig skatt för den som nu känner sig manad. Ett lättjans och slapphetens skatteparadis framträder som en moderat dröm i stark kontrast till en disciplinerad och samlad generell välfärd för alla. Finansieringen av den generella välfärden och dess vara eller icke vara framträder som en allt tydligare kamp inför den avgörande finalen om mindre än ett år. Ska den (M)örka sidan segra med löften om en enkel och smal väg till din egen lycka och personliga vinning. Eller ska den lju(S)a sidan segra där gemensamma ansträngningar för allas välfärd är vägen till lycka?

Den som överlever alla rymdstrider, eller debatter kanske jag ska säga, får se. Men en sak är säker. Fredrik Reinfeldt är inte Stefan Löfvens far. Eller...


* Ni vet han som är kommendant på den första dödsstjärnan och som spränger planeten Alderaan i luften.

*****

 

Bloggat: Anna om ämnet. Peter J om ett annat ämne.

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Darth Vader fredrik reinfeldt Gammelmoderaterna Luke Skywalker moderaterna politik Star Wars Stefan Löfven valet 2014

Lån åt skogen

Lån som garanterat funkar!
Foto: nwt.se

Gårdagens nära nog unika debatt mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt är redan analyserad sönder och samman. Det är lika förutsägbart som vanligt och därför tänker jag inte lägga energi på att kommentera själva debatten. Däremot tänker jag bemöda mig att skriva om den fråga som dominerade debatten. Jag syftar givetvis på jobben.

Att regeringen har stora problem med att sänka arbetslösheten står klart. Man kan trixa och fixa med vilka mått man vill. När arbetslösheten summeras så är den högre idag än vad den var när regeringen tillträdde 2006 och Reinfeldt ville bli utvärderad på jobben. Den utvärderingen kan inte annat än resultera i ett underkänt betyg.

Skattesänkningarna som "saliggörande" metod, för att använda Löfvens ord, har misslyckats. Det spelar ingen roll hur många jobbskatteavdrag som införs. Arbetslösheten påverkas inte nämnvärt och framförallt sjunker den inte. Detta eftersom jobbskatteavdragets huvudsyfte inte är jobbskapande. Syftet är att pressa ner lönerna och därmed öka vinsterna för aktieägarna. Vinster som inte leder till total ökad efterfrågan i samhället och därmed inte skapar nya jobb.

Dock har regeringen varit inblandad i diverse andra projekt och åtgärder. Exempel på detta är jobbcoachande och nystartsjobb med stora underträngningseffekter. Problemet med många metoder som används är att man redan på förhand kan konstatera att dom inte kommer att få önskvärda effekter men teoretiska modeller följs istället slaviskt framför beprövad erfarenhet. Därmed ignoreras också årtionden av erfarenhet kring hur full sysselsättning skapas.

En sådan metod som visar sig vara pengar i sjön är mikrolån till invandrarkvinnor som skulle starta företag. Projektet hyllades och det talades om 400 nya företag. Resultatet blev nio stycken. Att mikrolånesystemet är starkt ifrågasatt världen över och att man genom systemet riskerar enskilda utsatta människors ekonomi är liksom inget som det tas hänsyn till. Lån och skuldsättning har nämligen blivit någon slags norm och inte minst svensk ekonomi som helhet märker av detta. Minnet är dessutom så kort att krisen 2007-08 och dess orsaker verkar vara helt bortglömda.

Debatten om jobb och arbetsmarknad präglas alldeles för mycket av ekonomiska teorier och hypoteser. Istället för att ge arbetsmarknadsutbildningar till folk så att dom kan ta jobben som finns så ska folk coachas eller starta företag till höger och vänster. Det är här dom verkligt strukturella problemen finns. Inte i att vissa människor har en viss ålder eller är födda på en viss plats. Först när man inser det kan man sänka arbetslösheten rejält och dessvärre har inte regeringen insett detta trots sju års sökande efter svar.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

bostadslån ekonomi fredrik reinfeldt jobb lån mikrolån politik socialdemokraterna Stefan Löfven

Kommer pensionärerna sluta upp den här gången då?

Foto: anna-sabina.blogspot.com 

Det har varit ganska tyst om pensionsdebatten under en tid. Efter valet 2010 försvann skattefrågan från dagordningen och eftersom t ex S inte fick så stort stöd för sin linje att sänka pensionärsskatten förra valet så gavs inget mandat att driva frågan. Pensionärerna var inte tillräckligt intresserade den gången av att ge S makten och den orättvisa beskattningen blev således kvar.

Nu har dock verkligheten som bekant åter gjort sig påmind. Den så kallade "bromsen" i systemet slår till betydligt oftare än vad många hade räknat med och därmed sänks pensionerna helt automatiskt. Bekvämt för politikerna, tråkigt för pensionärerna. Men frågan är om inte pensionsdebatten kommer att ta ordentlig fart nu. Genom att det femte jobbskatteavdraget ställs mot sänkt pensionärsskatt så framkommer prioriteringarna tydligt mellan dom politiska alternativen och det kan i sin tur gynna S och alla andra partier som prioriterar sänkt pensionärsskatt framför ett femte jobbskatteavdrag.

Därtill ska gårdagens besked från Stefan Löfven läggas. S vill, klokt nog, skrota PPM-systemet. Ett förslag som hade gett bättre stadga till hela pensionssystemet och som hade satt stopp för dom hejdlösa spekulationerna som uppstått i spåren av att alla svenskar ofrivilligt blivit börshajar. Regeringspartierna, som består av fyra av dom fem partierna i pensionsgruppen, är för att svensken ska riskera att spekulera bort delar av sin pension och spelar därför ut kortet om "enighet" i frågan. För mig är det orimligt att hålla MP och V utanför pensionsgruppen och i rimlighetens namn borde gruppen bli parlamentarisk vilket skulle ge samtliga riksdagspartier tillträde. Varför S ska sitta ensamma i båten tillsammans med fyra högerpartier förstår jag inte.

Pensionsfrågan är helt klart en bubblare inför nästa års val. Den är dock svår eftersom erfarenheten från 2010 visar att pensionärerna inte låter sig lockas så lätt av löften om stora skattesänkningar. Vi får se om dom menar allvar med sina krav den här gången om det nu blir en valrörelsefråga.

*****

 

Bloggat: Annika

 

Läs mer på Socialdemokraterna

pension politik PPM socialdemokraterna Stefan Löfven valet 2014

Underskatta inte Moderaterna. Och inte heller Socialdemokraterna!

Idag sommartalar Stefan Löfven i Vasaparken i Stockholm. Som sades i SVT:s morgonsoffa i fredags lär talet handla om jobben, jobben och jobben. Det känns bra att Löfven har detta enorma fokus på en för samhället så avgörande fråga. När regeringen väljer att strula till det med generaldirektörer och prata om sänkta skatter som eventuellt kan genomföras om man har tur så väljer Löfven att fokusera på dom stora utmaningarna i Sverige.

Löfven är sist ut av partiledarna och han avslutar på så sätt "upptaktsträffen" inför valet 2014. Imorgon vet vi alla partiers prioriteringar inför höstens budget. Att Reinfeldt har höjt tonläget i svensk inrikespolitik sedan han talade i Almedalen är uppenbart. En ganska mästrande och raljant ton har smugit sig in och liknelserna med Göran Persson version 2006 gör sig än en gång påminda. Reinfeldt menar att Löfven är en hycklare samtidigt som han själv inte ens har ett säkert parlamentariskt stöd bakom sin politik. Tonen osar av arrogans och det är frågan om ett sådant tonläge kommer att gynna Reinfeldt.

Per T Ohlsson varnar på sätt och vis Reinfeldt i dagens Sydsvenskan. Situationen kan utvecklas till en "Palme vs. Fälldin"-situation. Det ligger mycket i denna jämförelse. Inte för att Reinfeldt är ens i närheten av Palmes briljans och Löfven är inte på långa vägar lika seg som Fälldin men i sättet att agera mot sin motståndare är likheten i alla fall synbar. Ett mått av underskattning och självgodhet verkar ha uppstått hos Moderaterna vilket förvånar mig. För som jag berättat tidigare var Ulrica Schenströms slutord när hon föreläste för oss på Bommersvik "underskatta aldrig din motståndare".

Fast jag kanske inte skulle vara förvånad egentligen? I princip hela det gamla gänget från 2006 är idag borta från moderattoppen. Istället har Kent Persson kommit in och han har ju nästan gjort rent hus med den kompetens som fanns där när han tillträdde. Persson styr idag en organisation som inte är på långt när lika stark som den maskin som Per Schlingmann byggde upp och med tanke på att Moderaterna dessutom haft en helt misslyckad partisekreterare mellan Schlingmann och Persson i Sofia Arkelsten så är situationen nog värre än vad Moderaterna själva vill medge. När moderaterna i regeringen dessutom är djupt splittrade så blir ju knappast situationen lättare att hantera för Persson.

Givetvis gäller samma varning för oss Socialdemokratera. Vi får inte slå oss till ro med att M har vikande opinionssiffror och att Reinfeldt bjuder in till ett gynnsamt debattläge. Än har vi inte sett vilka krafter som döljer sig i moderatdjupet och vi har ju faktiskt blivit bedragna av deras tarvlighet förr. Så pass opp! "It ain´t over til the fat lady sings".

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Fälldin fredrik reinfeldt Olof Palme politik socialdemokraterna Stefan Löfven valet 2014

Det här kan ge S, V och MP över femtio procent

Foto: fokus.se

Noterar att Stefan Löfven och Magdalena Andersson har en debattartikel på DN Debatt idag. I artikeln angriper L&A regeringen för dess flathet mot friskolorna. Den fria etableringsrätten är förödande för det svenska skolsystemets långsiktighet. Det är eleverna som får betala priset för regeringens experiment.

Jag tycker det är oerhört intressant att L&A tar den här fighten. Carin Jämtin hade också inne en artikel i Aftonbladet för en tid sedan om frågan. Partiledningen tar alltså fighten på bred front och signalerar att frågan om vinster i välfärden fortfarande lever. Det är bra och det är glädjande att kongressens beslut i våras nu börjar omsättas i faktisk politik. Politik som också visar sig hålla i testet mot verkligheten.

JB-konkursen är på sätt och vis skolområdets "Caremaskandal". Carema, och även Attendos, misskötsel av sina uppdrag på omsorgsområdet satte fingret på problemen inom vården. JB slår brutalt ner alla visioner om det perfekta friskolesystemet. Det är inte längre teoretiska diskussioner om konstadsdrivande verksamheter som urholkar likvärdigheten och undergräver långsiktigheten i välfärden. Carema, Attendo och JB är för evigt förknippade med en ohämmad kapitalism och dess effekter för den som råkar komma i vägen.

Frågan är om vinster i välfärden pga JB-skandalen kommer att leva in i valrörelsen eller om det blir en diskussion nu som sedan så sakteliga dör ut. I mina ögon vore en valrörelse som handlar om dom här frågorna att välkomna. Att kunna banka vinster i välfärden tillsammans med arbetslösheten i huvudet på Fredrik Reinfeldt vore mumma. Där vinner vi socialdemokrater varje dag. Det skulle även gynna V och MP med tanke på deras respektive partiers profil i frågan. Kanske är det ändå så att det är vinsterna i välfärden som kan pressa S, V och MP över femtio procent nästa år. Spännande blir det i alla fall!

*****

 

Media: Per T Ohlsson står återigen för dagens måsteläsning

 

Bloggat: Jan A

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Magdalena Andersson politik socialdemokraterna Stefan Löfven valet 2014 vinster i välfärden

Löfvens stigande stjärna och Reinfeldt sjunkande sten

Foto: socialdemokraterna.se

Stefan Löfvens tal är nu avklarat och därmed är Almedalsveckan mer eller mindre slut för den här gången. Återstår gör eftersnacket och sen är det sommarlov för svensk politik. För mig känns beslutet att inte åka till årets Almedalsvecka helt rätt även om man ju blir lite småsugen på att åka dit när man sitter hemma i TV-soffan och ser Löfven.

Vad har jag då att säga om Löfvens och hans tal? Ja, om själva innehållet i talet tänker jag faktiskt inte säga så mycket. Det kommer andra att göra. Däremot vill jag säga något om Löfven själv. Jag är nämligen väldigt imponerad av den utveckling han har haft som talare. När Löfven tillträdde var han ganska så lågmäld och väldigt spänd i talarstolen. Jag såg honom bland annat på vår distriktskongress i Skåne under hans första år som partiledare. Jag såg honom även live i Almedalen det året och jag var aningen skeptisk. I ljuset av Juholts briljanta tal stod sig Löfven slätt. Det kändes extra tungt just då att vi förlorat Juholts retoriska kvalitéer.

Men under vintern har det hänt något med Löfven. Jag har haft förmånen att höra honom live vid i alla fall tre tillfällen i vår. På kongressen ett antal gånger, på Bommersviksakademien och på vår distriktskongress i Skåne. För varje gång har han blivit starkare och starkare som talare. Idag i Almedalen fick jag känslan av att han tagit ytterligare ett steg. Det finns en självsäkerhet och en självklarhet i hans sätt att agera på scen nu som inte har funnits tidigare. Saknaden efter Juholts retoriska förmågor börjar sannerligen att försvinna för Löfven får större och större fötter att fylla dom retoriska skorna med.

En sak som också är mycket glädjande är att Löfven inte kör samma tal om och om igen. Många partiledare har ett standardtal som dom kör olika varianter på under en hel politisk "säsong". När man då som jag hör på dom med relativt jämna mellanrum så blir det lite tråkigt. Men Löfven varierar sina tal på ett mycket bra sätt vilket gör att han blir rolig att lyssna på även gång tre och fyra.

Slutligen kan jag konstatera att Fredrik Reinfeldt kommer att få det tufft nästa år. Om han inte höjer sig ett par klasser och om han inte är på tå vid varje framträdande så kommer Löfven att knäcka honom. Även om Reinfeldt visade i veckan och vid partiledardebatten tidigare i sommar att han inte tänker ge sig och att han inte tänker bjuda på en trötthet i valrörelsen så är frågan om han klarar att möta Löfvens stigande stjärna. Jag tror ärligt talat inte det.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Almedalen politik socialdemokraterna Stefan Löfven val 14

Vad innebär en kriskommission för skolan?

 

Ska vi sträcka ut en hand?

Stefan Löfven och Ibrahim Baylan manar till nationell samling kring skolan idag. Tidigare har Löfven sträckt ut en hand i frågor som energi och skatter. På energiområdet vill alliansen att S redogör för sina "ingångsvärden", med andra ord ska S acceptera borgarnas kärnkraftsuppgörelse, innan det blir någon blocköverskridande diskussion. På skatteområdet sa partiledningen i S nej till att driva på med något större engagemang kring en skatteuppgörelse. Detta eftersom sannolikheten för att komma fram till något i en sådan i nuläget är väldigt låg. Så nu gör man alltså ett försök med skolan istället.

Skolan, jobben, sjukvården och ekonomin. Där har ni dom områden som med största sannolikhet kommer att avgöra valet 2014. Att nu Löfven och Baylan vill ha en blocköverskridande diskussion på ett av dessa områden kan man fundera på hur klokt det är. Givetvis är det bra att ta initiativet i en fråga. Löfven framstår också som den store samförståndspolitiker han är. Pragmatism ut i fingerspetsarna helt enkelt. Men om man leker med tanken att det faktiskt blir en blocköverskridande uppgörelse kring skolan innan valet. Vad händer då med skolan som valfråga? En fråga som vi i nuläget har bra tryck i och där Folkpartiet har tappat sin ledande ställning.

Dessutom pekar Peter Johansson på en intressant sak (idag igen!). Han lyfter den redan kända diskussionen kring vad Baylan sagt, gjort och lovat i friskolekommittén kring kongressbeslutet om att kommuner ska ha "ett avgörande inflytande" vid nya friskoleetableringar. Har Baylan gått med på att inte kräva ett sådant avgörande inflytande och om så är fallet, vad betyder kongressens beslut i så fall?

Jag tycker det är bra att man söker breda uppgörelser på strategiskt viktiga områden. Försvaret, skatter, energi och kanske också skolan. Men sådana uppgörelser är alltid mycket lättare att driva igenom när man sitter med regeringsmakten och det är välkänt att det ofta är den som innehar just regeringsmakten som gynnas av breda koalitioner och uppgörelser. Ta Tyskland som ett närliggande exempel där CDU och SPD samregerade och där CDU fick "credden" och SPD fick skulden. Man kan även se på regeringen där Moderaterna framstår som regeringspartiet och dom tre små borgarknattarna mest får vara med och leka när det passar. M går framåt, knattarna går kräftgång i sidled eller bakåt. Man kan också fundera på hur väljarna ser på ett oppositionsparti som söker komma överens och kompromissa med makten allt som oftast.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera en sak. Kongressen har sagt sitt och då är det vad som gäller. Man säljer inte ut kongressens beslut för att nå en blocköverskridande överenskommelse. Det tål att påminnas om.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

#skongress Ibrahim Baylan politik skola Stefan Löfven val 2014

Löfvens coola oneliner och Hägglunds snicksnack

Foto: svd.se

Igår var det lite av lilla julafton för oss politiska nördar. Partiledardebatt i Agenda och Twitter svämmade som vanligt över med mer eller mindre begåvade tweets. Alliansfritt Sverige gjorde sedvanlig faktakoll och borgarna gjorde precis som vanligt. Dom slira lite på sanningen, pratade om skattechocker och förstod inte hur någon annan än dom skulle kunna regera landet. Precis som på alla julaftnar var sig allt likt med andra ord.

Recensionerna är många och åsikterna lika så. Att jobben var den viktigaste debatten stod helt klart. Likaså var det intressant att SVT valde att inleda med jämställdhetsdiskussionen. Den kunde ha blivit bra mycket hetare och jag retar mig på att ingen väljer att ta upp själva rättighetsperspektivet. Vi som stat garanterar våra medborgare vissa rättigheter. Jag har min rätt, du har din. Därför ska föräldraförsäkringen delas lika mellan föräldrarna då jag har lika mycket rätt till mina barn som min partner har. Men frågan är jobbig och den är framförallt ingen valvinnare så jag förstår varför ingen vill ta i den ordentligt. Annat är det som sagt med jobben.

Där finns mycket att säga om dom olika debatterna och jag får se om jag skriver mer om det senare idag. Det jag vill fokusera lite extra på nu är frågan om öppenhet i välfärdsbranschen. Göran Hägglund sa att "öppenhet är det som bygger förtroende" med anledning av kraven på meddelarfrihet, öppna böcker och transparens i systemet. Det är oerhört intressant att det är just Göran Hägglund som sa detta. Samme Hägglund stod nämligen tidigare igår i nyheterna och sa till SVT att öppenhet inte är något att ha i en annan del av välfärdsbranschen. Jag pratar givetvis om apoteksavregleringen.

Hägglund är, för att låna Alliansfritt Sveriges formulering, i sitt "esse". Han gör en klassisk borgerlig manöver genom att avreglera och när sedan problem uppstår så hemligstämplas det hela av omtanke om företagen och deras vinstmarginaler. Så mycket är alltså snacket om öppenhet, transparens och förtroende värt för Hägglund. Det är skrattretande rent ut sagt.

Slutligen måste gårdagens coolaste oneliner gå till Stefan Löfven. När Löfven klämde till Reinfeldt och sa "Du, bekymra du dig om din kant, det här fixar jag" så jublade jag i soffan. Snacka om att Löfven börjar bli varm i kläderna! Me like alot!

*****

 

Bloggat: Martin, Roger 1 och 2, Jan och Peter J om olika delar i debatten

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

#pldebatt agenda Göran Hägglund politik socialdemokraterna Stefan Löfven SVT val 2014

Vågar vi ta steget ut över kanten?

Foto: groupon.se

Att Stefan Löfven har satsat stora delar av sin tid som partiledare på att skapa förutsättningar för nya jobb i Sverige är knappast någon hemlighet. Jobben, jobben och jobben är Löfvens melodi. Det har bland annat lett fram till den mycket kraftfulla skrivningen i Framtidskontraktet som lyder:

"Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater ska vidta de åtgärder som krävs och söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete."

Som en del i att skapa jobb presenteras idag förslag om exportsatsningar. I tider då dom europeiska exportmarknaderna är svaga och när en stark krona gör att många företag går miste om vinstmarginaler så tycker jag det är helt rätt att lägga förslag i den riktningen som Löfven gör. Det sätter tydligt fokus på behovet av vår exportindustri.

Vad jag önskar nu är en tydlig sammankoppling från Löfvens sida mellan välfärdens tillväxtfrämjande egenskaper och en innovations- och entreprenörspolitik. Ett gott försök gjordes i höstas av Magdalena Andersson i frågan om a-kassan även om hon la fokus på effekterna på efterfrågesidan av en höjd a-kassa. Vad jag skulle vilja höra är ett utvecklat resonemang om trygghetssystemens betydelse för omvandlingsbenägenheten i ekonomin. Genom att människor är trygga så främjas strukturomvandlingarna och för att låna lite av Schumpeters tankar så kan den "kreativa förstörelsen" bejakas utan att människor slås ut i långvarig arbetslöshet. Kombinerat med den förstärkta arbetsmarknadspolitiken som vi socialdemokrater driver är detta ett av dom bästa sätten att skapa tillväxt och främja produktiviteten i ekonomin.

För att förstå behovet av trygghet hos löntagarna kan man fundera över ett citat från Klas Eklund, Pontus Braunerhjelm och Magnus Henreksson i senaste numret av Ekonomisk Debatt. Dom säger:

"Ekonomin fungerar som en experimentverkstad, där nya idéer prövas mot gamla och de mest framgångsrika (produkterna och föregagen min anm.) överlever, medan de utan framtidsutsikter avvecklas".

Att se på ekonomin på detta sättet ger också en större förståelse för varför människor måste känna sig säkra och trygga. Dom flesta människor är nämligen inte överdrivet riskbenägna utan vill, för att testa nya saker, ha en trygghet. Man vill komma ut ur experimentet med samma eller bättre förutsättningar än när man inledde försöket. För att göra en enkel liknelse så är det väldigt få som testar att hoppa bungy-jump utan att vara säkra på att repet är tillräckligt elastiskt och rätt dimensionerat för att man ska överleva och därmed få en positiv känsla av välmående och glädje (som givetvis kan vara blandad med visst illamående och skräck men som i sig är helt ofarligt). Vet man däremot inte någonting om förutsättningarna för och konsekvenserna av hoppet så är det betydligt färre som vågar ta steget ut över kanten.

Här har Löfven och Andersson en utmaning i att kommunicera välfärdens tillväxtfrämjande egenskaper och där ligger också en stor potential i resonemanget för att nå många av dom väljare som valde att gå över till Moderaterna 2006 och 2010.

*****

 

Media: En som inte lyckas speciellt bra med sin tillväxtpolitik är näringsministern

 

Läs mer på Socialdemokraterna

export Magdalena Andersson politik Schumpeter socialdemokraterna Stefan Löfven tillväxt

Kommer S att gå framåt även efter kongressen?

Hur ser vägen fram ut?
Foto: familyfood.se

Två dagar kvar till kongressen och ytterligare en mätning visar att S har gått fram. Antagligen beror detta på en mix av många saker. S har presenterat många bra förslag under vintern, partiet har slutit upp bakom sin partiledning och Moderaterna har gjort en högergir med Billströms rasretorik som kronan på verket. Det vore märkligt om inte S hade tagit några kliv framåt i opinionen efter dom senaste månadernas politiska utveckling.

Men nu är det kongress och frågan är vad som kommer att ske där. Den mediala bilden av kongressen kommer att bli viktig. Blir det en kongress där kompromissvilja präglar samtalet kommer partiet att sluta upp bakom partiledningen än mer och självförtroendet kommer att öka ytterligare. Blir det istället uppslitande strider om detaljer där ingendera parter är beredda till kompromiss så kommer bilden att bli en annan. Jag tror på det första. Det vore mycket olyckligt om låsningar i debatten leder till att många ombud åker hem till sina distrikt som förlorare. Konsekvenserna av att en sådan känsla sprids i delar av partiet vore förödande.

Jag har ändå en känsla av att partiledningen kommer att lyssna. I frågan om vinster i välfärden finns alla möjligheter att komma fram till ett bra beslut. Även om DN:s artikel igår inte är helt sanningsenlig i sin utformning så visar den ändå på att många är kompromissvilliga om man möter en kompromissvillig ledning. Det vore också mycket märkligt om Stefan Löfven, pragmatikern och förhandlaren, skulle ha surrat sig så hårt runt masten att partistyrelsen inte kan förflytta sig alls. För det kan väl inte vara så att pragmatismen endast gäller gentemot andra partier, i värderingsfrågor och i relation till genomförda borgerliga reformer? Det måste väl ändå vara internt i partiet som pragmatismen i ledarskapet är som starkast och kompromissviljan som störst?

Avslutningsvis vill jag citera Lena Sommestad som bloggade briljant igår. Lena skriver:

"Jag frågar mig om vårt uppdrag som socialdemokrater inte längre är att driva politik för jämlikhet och alla människors lika värde? Är det istället anpassning till rådande orättvisor som gäller?

Ytterst handlar detta om partiets trovärdighet. Det räcker inte att vara ett parti med starka värderingar. Värderingar måste också förverkligas genom politiska beslut och långsiktigt samhällsbyggande."

*****

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Media: Paggan slutar

 

Bloggat: Peter H

 

Läs mer på Socialdemokraterna

#skongress partikongressen politik socialdemokraterna Stefan Löfven val 2014

Skolans framtid på tapeten

Foto: svd.se

 

Lärarnas Riksförbund skriver idag tillsammans med ett antal LO-förbund att staten måste ta ett större ansvar för skolan. Detta genom att ta ett ökat ekonomiskt ansvar. Jag är tveksam till om detta är rätt väg att gå. Möjligen kan det vara en åtgärd som behöver göras om annat inte fungerar men jag tvivlar på att det är dom ekonomiska förutsättningarna som är det stora problemet.

Dom två stora problemen i svensk skola är det fria skolvalet och vinstdrivande friskolor. Det fria skolvalet är ett problem genom att det segregerar skolan och i förlängningen hela samhället. När detta kombineras med världens mest liberaliserade skolmarknad så förstärks den segregerande effekten och dessutom dras resurser som skulle kunna gå till elever, lärare och undervisning bort och blir vinster istället. Så innan vi diskuterar andra finansieringslösningar för skolan måste vi börja med att använda dom resurser vi faktiskt skjuter till på rätt sätt. Man kan också som Stefan Löfven skriver tillsammans med Eva-Lis Sirén från Lärarförbundet vara tydligare i skollagen om resursfördelningssystemen.

Frågan om kommunal kontra statlig skola är ständigt återkommande när Lärarnas riksförbund debatterar. Ett av huvudskälen är att lärarnas status sägs höjas om dom var statsanställda istället för kommunanställda. Jag tillåter mig att tvivla på det. Vad som framförallt behövs för att höja lärarnas status är ökad kvalité på lärarutbildningen, bättre arbetsmiljö och ett positivt samtalsklimat kring skolan. Det skulle också i förlängningen leda till ett bättre löneläge som lärarkåren, i likhet med alla andra yrkesgrupper, så hett eftertraktar. Frågan om lönerna avgörs ju i slutänden i dom förhandlingar som är mellan parterna och så ska det vara.

Så givetvis kan man diskutera ett ökat statligt inflytande över skolan men jag menar att man ska ta saker i rätt ordning. Om inte reformer i det fria skolvalet, förbud mot vinstuttag och ökade kvalitétsåtgärder har effekt så får man väl fundera på om kommunaliseringen är boven i dramat. Men som sagt, en sak i taget.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Bengt påpekar att forskningen har en hel del att säga om vinstfrågan också

 

Läs mer på Socialdemokraterna



#skongress lärarförbundet lärarnas riksförbund lo partikongressen politik skola Stefan Löfven

Det intressanta i dagens rapport

Foto: ekonomifakta.se

Idag presenteras en rapport som ger för handen att kommuner med låg andel utrikesfödda har större problem enligt FN:s utvecklingsindex än vad kommuner med många utrikesfödda har. Det här är intressant och pekar på det som dom flesta begriper. Heterogena grupper är mer välfungerande och dynamiska än homogena grupper när det kommer till att utveckla ett samhälle.

Men det jag tycker är intressant som Stefan Fölster för fram är att det behövs en ny tillväxtmodell i Sverige. En modell som hanterar olika miljöer bättre och som kan skapa tillväxt i hela landet. Idag är tillväxten starkt koncenterarad till Stockholms-, Västra Götaland och Öresundsregionen. Samtidigt bidrar en norrlänning med större andel av BNP per capita än andra. Hur får vi ekvationen att gå ihop så att hela landet blir levande?

I det här sammanhanget blir det obegripligt varför landets tolv rikaste kommuner ska få dela på en miljard kronor för att alliansregeringen ska kunna baxa igenom det kommunala utjämningssystemet. Samtidigt visar det att Stefan Löfven ligger helt rätt i sin analys av att landet behöver en ny jobbpolitik för att främja innovation och tillväxt. Det räcker inte att sänka skatten på bred front och tro att saker ska lösa sig av sig själv.

Löfven har föreslagit regionala innovationsfonder, stärkt exportstöd, kraftigt utbyggda utbildningssystem, konkreta satsningar på att få alla unga i arbete och ett omställningssystem som gör att individen vågar ta risken att gå från låg- till högproduktiva jobb.

Det här är ingen lätt matematik och Löfven befinner sig på en nivå i tillväxtdiskussionen som många har svårt att ta till sig. Det är så mycket lättare att förstå enkla modeller av sänkta skatter. Dessvärre är det en politik som har misslyckats och de facto fört oss dit vi är idag. Ser man på trenden i internationell forskning inom t ex nationalekonomi så är lågskatteparadigmet passé. Nu är det progressiv beskattning och nykeynesianism som gäller. Löfven tar detta ett steg längre och bygger i långsiktig anda. Han fastnar inte i här och nu i en dröm om ett teoretiskt jämviktsläge. För Stefan Löfven handlar det om att bygga landet starkt inför framtiden. Därför tror jag att han är inne på helt rätt spår även om det ser tufft ut i opinionsmätningarna.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om opinionen

 

Läs mer på Socialdemokraterna

jobb politik socialdemokraterna Stefan Löfven tillväxt