Juholt och bostäder

Foto: dn.se

Dagens alliansutspel kring tunnelbane- och bostadsbyggnation i Stockholm kan man ju fundera på vad det är värt. Som bekant var det i stort sett det här Håkan Juholt föreslog för två år sedan och då ifrågasatte borgarna Juholts trovärdighet. Media hängde på och Juholts belackare inom partiet använda bland annat tunnelbaneutspelet som argument för att Juholt inte var förankrad i verkligheten. Resten är historia.

Men oaktat allt detta så är det klart att det behövs fler bostäder i Stockholm. Lika självklart är det att tunnelbanan behöver byggas ut. Problemet är bara att alliansen har haft sju år på sig att lösa bostadsfrågan men ingenting har hänt. Tvärtom har borgarna halverat bostadsbyggandet. Bostadsbristen är idag akut i våra tre storstadsregioner och borgarnas svar på det här har varit ett tvåsiffrigt antal utredningar som sågas i parti och minut av diverse remissinstanser.

Under tiden så accelererar problemen på bostadsmarknaden och en indikation på att vi har stora problem att hantera framöver är att svenska folket nu är mer optimistiska kring bostadsprisernas utveckling än för ett år sedan. Det betyder att fler kommer att vilja låna för att köpa bostad och det betyder att skuldsättningen bland hushållen kommer att fortsätta att öka. Allt med statens goda minne i form av räntesubventioner och jobbskatteavdrag. Likaså bäddar utvecklingen för att byggjättarna kan fortsätta att plocka ut gigantiska vinster som är direkt kopplade till bostadsbristen.

Jag tror att vi ofta börjar i helt fel ände när vi diskuterar bostadsproblematiken. Det är inte i huvudsak kommunala särkrav eller långa handläggningstider som är huvudproblemet bakom bostadsbristen. Det är inte ens höga markpriser eller hyresregleringen. Huvudproblemet är att staten via räntesubventionerna dopar en form av upplåtelseformer framför en annan, att skattesänkningar till vissa grupper späder på utlåningen och att byggjättarnas avkastningskrav tillåts dominera prissättningen på nybyggnation. Detta i sin tur bidrar starkt till att blåsa upp den bubbla som snabbt stigande bostadspriser förr eller senare alltid leder till. Att ta tag i dessa tre delar är betydligt viktigare och framförallt effektivare än att urholka det kommunala självstyret eller att släppa marknadskrafterna fria vind för våg. Det är i alla fall min uppfattning.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

alliansen bostadspolitik Håkan Juholt politik socialdemokraterna stockholm valet 2014

Känns märkligt dagsaktuellt att jag har läst "Håkan Juholt - Utmanaren"

Igår kväll läste jag ut Fredrik Lobergs bok "Håkan Juholt - Utmanaren". Boken är en redogörelse för bakgrunden till Juholtaffären och dess förlopp. Håkan Juholt medverkar själv genom hela boken och ger sin syn på saken. Detta kompletteras med inspel från andra aktörer. Allt från vänner, bekanta och kamrater till externa betraktare kommer till tals. I huvudsak är det dock personer inom arbetarrörelsen som uttalar sig. Jag tycker att boken ger en bra redogörelse för affärens förlopp och jag kan instämma i mycket av det som sägs. Dom långa knivarna och krypskyttet internt i partiet, medias horribla jakt och den totala avsaknaden av källkritik, faktagranskning och saklighet beskrivs på ett bra sätt. Jag antar att jag får ta och läsa den andra boken av Tommy Möller och Margit Silberstein nu så att jag kan jämföra. Det vore intressant!

Två saker slår mig när jag läser boken. Det första är likheterna med Omar Mustafa-drevet som precis börjar klinga av. Partikamrater, såväl aktiva som föredettingar, ger sig in i debatter och gör uttalande som är minst sagt märkliga. Rena lögner sprids och det där med att vara "kamrater" känns långt borta. Jag blir lite rädd när jag läser Juholtboken och när jag ser på Omar Mustafa-affären. Har vi inte lärt oss någonting alls? Eller så är det kanske det somliga har gjort...

Den andra reflektionen är dagsaktuell. Juholt fick på tafsen rejält eftersom han påstods ljuga bland annat om budgetprocessen. Om han ljög eller ej lär väl aldrig bli helt klarlagt. Ska man tro Tommy Waidelich så trodde VU på den redogörelse som gavs efter Wanja Lundby-Wedins märkliga krav tre månader efter att budgeten var lagd. Så Juholt ljög förmodligen inte. En som det däremot idag är belagt att hon ljög är Annie Lööf. Lööf har varit ute i blåsväder mer eller mindre sen hon tillträdde och nu visar det sig att hon ljög KU rakt upp i ansiktet. Trots detta ockuperas inte Centerpartiets högkvarter, journalister ringer än så länge inte upp samtliga distriktsordföranden i landet och hör om Lööf kan sitta kvar och några nya ord typ "att lööfa" är inte på gång att införas. Det är alltså skillnad på folk och folk. Socialdemokratiska oppositionsledare och centerpartistiska ministrar mäts med lite olika måttstockar kan man notera.

Hur som helst är boken om Juholt oerhört intressant och närmast en måsteläsning för alla som vill förstå sig på det socialdemokratiska partiet. Den är lättläst, lättskriven och på ca 260 sidor. Eftersom den i mångt och mycket består av intervjuer blir den också personlig och stundtals kan man nästan höra dom inblandades röster när man läser citaten. Så läs boken helt enkelt!

*****

 

Bloggat: Några skriver om Annie Lööf bl a Jan, Martin och Peter J 

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Annie Lööf bok Håkan Juholt Omar Mustafa politik recension socialdemokraterna

Juholts egen kommentar

Foto: skolverket.se

Sedan i söndags har det rasat en debatt i bloggosfären kring Agendas inslag om den bok som Margit Silberstein och Tommy Möller skrivit. I boken, som handlar om Håkan Juholt och den oreda som rådde i S i samband med Mona Sahlins avgång, påstås både det ena och det andra. Jag har inte personligen läst boken så jag tar inte ställning i sak men Håkan Juholt började själv läsa boken i dagarna och han kommenterar det såhär på Facebook:

"Började läsa en nyutkommen bok idag. Redan i de inledande sidorna hävdade författaren att jag: 1. Krävt att att får vara första namn på listan till förra EU-valet, 2. Blivit lovad av Mona Sahlin att bli partisekreterare, 3. Övertalats av Pär Nuder att bli ordförande. Då jag vet att alla dessa uppgifter är lögn och förbannad dikt, fanns ingen anledning att läsa vidare. Jag tycker synd om författaren som blivit lurad och jag tycker synd om de "säkra källor" som föder henne. Gläds åt att solen tittar fram och David Bowies nya."

Helt uppenbart är att Silberstein och Möller nog slarvat en del med faktan. Det framgår också av att även Pär Nuder blev heligt förbannad över det som påstås.

Tyvärr leder väl detta till att man får ta och skaffa boken men det smärtar mig att behöva betala för något som på förhand verkar vara mest dikt och påhitt. Eller så får man ta och vänta tills den går att låna på biblioteket. Så slipper man ju betala i alla fall.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

faktakoll Håkan Juholt margit silberstein politik Tommy Möller

Vad var meningen med det där?

Foto: blog.svd.se

Inget nytt under solen. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta inslaget i gårdagskvällens Agenda om Håkan Juholt. Pär Nuder är plötsligt den stora arkitekten bakom allting och desavoueringen av Juholt fortsatte sin vana trogen. Tommy Möller är statsvetare men till skillnad från t ex Ulf Bjereld eller Stig-Björn Ljunggren som alltid benämns med sina politiska sympatier så påtalade Anna Hedenmo inte Möllers moderata sympatier. Möller fick bland annat kommentera huruvida drevet efter Juholt var av rimliga proportioner och svarade utifrån sitt författarskap självfallet jakande på detta.

Nuder hade avböjt intervju, "en före detta minister" angavs som källa och Juholt fick inte säga någonting till sitt försvar. Jag förstår inte riktigt meningen med det här tio minuter långa reklaminslaget. Fast jag antar att Lars Beckman (M), välkänd moderat kämpe i sann Hanif Bali-klass, tycker att SVT sysslade med socialistpropaganda hela kvällen eftersom där var en röd ros i bakgrunden under intervjun med ovan nämnda författare.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Peter H

Läs mer på Socialdemokraterna

agenda drev Håkan Juholt margit silberstein politik SVT Tommy Möller

Mer passion tack

Det blir mycket referenser till SvD-skribenter idag men så är det också söndag och man har tid att läsa sånt som man kanske inte brukar bemöda sig att plöja igenom. En som jag definitivt inte brukar ödsla tid på är Göran Skytte. Historien om Skytte kan dom flesta, mannen som började som proggare och vänsterradikal, gjorde aktieklipp och blev kristen och sen tog steget in på SvD:s ledarredaktion och blev högermegafon á la grande. Men som sagt, jag ska inte ödsla varken er eller min tid med Göran Skytte så jag går rakt på sak.

Skytte lyfter nämligen idag en intressant sak i sin kolumn. Han riktar strålkastarljuset mot politiken "som en gäspning eller som passion". I sin kolumn går han sen igenom partiledarna och landar i att den ende som egentligen verkar ha någon passion överhuvudtaget är Annie Lööf och detta eftersom hon är smålänning typ. Jag delar varken Skyttes analys eller slutsatser i stort men i en sak är vi helt överens. Det behövs mer passion i (den svenska) politiken.

Jag har som bekant dömt fotboll tidigare och ska med all säkerhet bli instruktör till våren. En sak som allt som oftast lyfts fram när man pratar om bra eller dåliga domare är passionen. En domare som visar passion är ofta en mycket bättre domare. Man får så mycket gratis om man utstrålar glädje, engagemang och kärlek till sporten. Genom sitt kroppsspråk kan man visa att man brinner för det man gör och sånt sprider sig. Det inspirerar och det lyfter både spelet och omgivningen. Jag tror att samma sak gäller för politiken.

Stora politiker engagerar. Olof Palme är paradexemplet, Håkan Juholts brandtal är ett annat. Carl Bildt är en tredje och egentligen, Maud Olofsson är en fjärde. Alla väckte eller väcker dom engagemang, kärlek, frustration och rent av hat genom sitt sätt att vara, genom sitt sätt att tala och genom sin politiska drivkraft.

Jag försöker ofta förmedla detta till mina kollegor. Visa att du brinner för frågan, visa att du älskar att stå i talarstolen, visa att du känner för det du talar om och du vinner debatten. Sen är det givetvis en gräns mellan emotionellt pladder och konkret politik, en fälla som Juholt ofta föll i, men har man bara på fötter när man gör sina utspel så faller man inte ner i den grop som Juholt aldrig lyckades ta sig upp ur.

Framtiden får utvisa om vi kommer att få fler passionerade politiker på topposter i vårt land. Jag tror och hoppas det även om man ibland när man tittar ut över det ganska anonyma havet av toppolitiker i det här landet kan ha lite svårt att se varifrån en passionerad politisk talang likt Palme ska komma ifrån. Det är kanske som med fotbollsspelare. Det föds bara en Zlatan och en Pelé så där vart 50 år och då får man hoppas att man är med i gamet så att man får chansen att ta del av deras passion.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om att hopp behövs

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Carl Bildt Håkan Juholt Maud Olofsson Olof Palme passion politik socialdemokraterna