Är Bylunds uttalande så dumt egentligen?

Foto: http://maximac.se

Dagen efter Expressens stora avslöjande där dom anonyma näthatarna visades upp för allmän beskådan så kan man börja fundera på vad det här kommer att få för konsekvenser. Förutom dom personliga tragedierna, där massa bittra människor förmodligen kommer att bli ännu bittrare, så kommmer det här givetvis på ett eller annat sätt att påverka den politiska spelplanen. Att ett antal SD:are föga förvånande var några av dom främsta näthatarna gör att frågan direkt hamnar på det dagspolitiska bordet.

För ungefär ett år sedan rullades den så kallade "Järnrörsskandalen" upp. Många trodde då att den sista spiken i SD:s väljarkista var satt. Men istället för väljarflykt och kris så utvecklades det hela till veritabel succé för SD. Partiet etablerade sig på en nivå i opinionsmätningarna som man sedan dess med framgång har behållit. Det som är logiskt för andra partier, att en skandal innebär kris, gäller inte för SD. Ett populistparti lever på uppmärksamhet och ju mer dom syns desto starkare blir dom. Det är också därför som partiet kommer undan med sin "nolltolerans". Trots att det bara är en charad där obetydliga partimedlemmar slängs ut så använder Jimmie Åkesson den gång på gång för att putsa upp sin fasad.

I detta perspektivet blir Linus Bylunds uttalande på Aktuellt igår om att SD lockar till sig "idioter, bondläppar och rasister" på sätt och vis både klockrent och mycket märkligt. Att det är klockrent beror på att det inte finns speciellt många människor i det här landet som själva identifierar sig som idioter, bondläppar eller rasister. För visst är det så att det alltid är någon annan som är en idiot. Bor man på landet är man stolt, inte en bondläpp. Och vi kan ju alla den klassiska "jag är inte rasist, men...". Så utifrån denna vetskap är det egentligen bara dom som blivit utslängda ur partiet som kan identifieras som någon av ovanstående kategorier.

Det märkliga ligger samtidigt i det faktum att ett parti som livnär sig på rasisterna väljer att kasta ut dom. Denna analys gjorde Eric Rosén igår på bloggen Politism.se. För utan rasismen är SD ingenting. Det är rasismen som driver partiet, det är rasismen som lockar folk att söka sig till partiet och det är rasismen som identifierar och skiljer ut partiet. Om då partiet gör sig av med dom som uttrycker rasism offentligt kommer ju dessa personer förr eller senare att utgöra en tillräckligt stor massa för att skapa nya partier. Nya partier med en starkare rasistisk agenda som lockar till sig väljare som vill se rasismen frodas i den offentliga debatten och i dom politiska besluten. Det skulle innebära att extremhögern gör det dom, i likhet med extremvänstern, allt som oftast gjort. Dom splittrar sig själva och blir sina egna värsta fiender.

Vi får se hur det här utvecklar sig. Jag tror inte att den här skandalen kommer att påverka SD negativt. Så länge det inte finns andra rasistiska eller populistiska alternativ, som dom där som Bylund benämner som "idioter, bondläppar och rasister" kan vända sig till, så kommer SD fortsätta att locka arga, bittra och desperata väljare till sig.

Så. Nu tycker jag vi återgår till att diskutera jobben, skolan och sjukvården för det är där vi har dom verkliga problemen i det här landet.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

järnrör näthat politik SD sverigedemokraterna val 14

Dunkas gul och blå

Den stora SCB-undersökningen kom nu klockan 9.30 och det innebär ju att alla politiska nördar sitter djupt nersjunkna i siffrorna. Trender ska tolkas, väljarströmmar ska analyseras och sen ska det hela kommenteras på Twitter, Facebook, i poddar och i bloggar. Att i det läget skriva om något annat är väl helt döfött men jag gör ett försök.

Timbuktu får nämligen pris idag för sitt artisteri. Det är Fem i tolv-rörelsen som delar ut priset och prisutdelningen sker i riksdagshuset. Att det hela har blivit uppmärksammat med mer än en liten notis i någon branschtidning beror på att Timbuktu tillsammans med Kartellen släppte en låt härförleden om läget i landet. Låten heter "Svarta duvor och vissna liljor". Låten upplevs som kontroversiell eftersom den tydligt pekar ut SD (men även regeringen) som problemet i vårt land. Av denna anledning har bland annat Riksdagens talman, Per Westerberg (M), valt att avstå från att delta i prisceremonin. SD har blivit mäkta upprörda över Timbuktus frispråkighet och försöker få andra partier att ta avstånd från låten och artisterna.

Jag tycker detta är ett oerhört märkligt förhållningssätt från SD. Partiet brukar stå längst fram i debatterna om yttrandefriheten och skrika högt och ljudligt så fort någon har synpunkter eller åsikter om att partiets företrädare uttalar sin rasistiska smörja. Jämt och ständigt hörs företrädare och sympatisörer säga "man måste få prata om frågan, vi har ju yttrandefrihet i det här landet". Likaså tiger SD stilla när deras egen partiledning ekonomiskt stödjer hatsajter som Avpixlat. En sajt som gjort sig känd för grova rasistiska uttalanden, sexism och uthängning av både kriminella och felaktigt anklagade och helt oskyldiga människor.

Det Timbuktu gör är att han utnyttjar yttrandefriheten, musiken och djupet i språket för att ifrågasätta makten och rådande normer. Han problematiserar genom sin sång det samhälle vi lever i och att tolka varje del i hans text som bokstavlig är fel. Just SD brukar dessutom kritisera människor som läser t ex religiösa texter bokstavligt och anklaga dessa för fanatism och extremism varför det blir helt absurt att partiets företrädare plötsligt börjar läsa rapartisters texter som absoluta uttalanden.

Men jag kan förstå att det är svårt att lyfta blicken och tolka "dunka gul och blå" som något annat än att man ska slåss. Därför ska jag ge en alternativ tolkning till begreppet "dunka gul och blå". Minns ni Frida från Malmö? Hon gjorde en låt som hette just "Dunka mig gul och blå". Där sjunger Frida bland annat:

Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar.
Mörbultat, Underbart.
Dunka mig gul och blå.

Att "dunka gul och blå" inte nödvändigtvis behöver vara något negativt är alltså helt klart. Eller så är det kanske så att det är just det som gör att SD reagerar. Alltså att en man sjunger till en annan man att han vill "dunka en man gul och blå"? Den ende som verkligen vet hur det ska tolkas är faktiskt Timbuktu och konstnärens privilegium. Alla vi andra får leva i ovisshetens gränsland och just i detta manifesteras kulturens storhet mitt framför våra ögon.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Kartellen kultur Per Westerberg politik SD socialdemokraterna sverigedemokraterna Timbuktu val 14 valet 2014

Det börjar bli pannkaka av tårtdebatten

Foto: http://itstimetobake.blogspot.se

Debatten går het kring diverse bakverk för tillfället och inte beror det på TV-program som "Hela Sverige bakar" eller "Dessertmästarna. Nä, en tårtning skedde häromdagen och det har lett till en debatt som enligt min mening fullständigt spårat ur. Jag roade mig med att googla lite kring hur tongångarna gick när Bosse Ringholm, i egenskap av finansminister, blev tårtad 2001.

Visst var där dom som talade om hotet mot demokratin den gången men mängden inlägg* och kraften i reaktionerna var tillnärmelsevis inte så högljudda. Aftonbladet sträckte sig till och med så långt så att dom i en intervju bara sex timmar efter tårtningen undrade om Ringholm tänkte bjuda in förövarna på tårtkalas till departementet. Ringholm svarade då att "Nej, de är inte tillräckligt seriösa för det. De förtjänar inte det". Samma tidning är inte riktigt lika skojfriska i sin nyhetsrapportering, genomsläppta debattartiklar och sina ledarstick den här gången. Till Aftonbladets försvar ska dock sägas att man släpper igenom Oisín Cantwell. SD verkar inte märkbart störda över det som har hänt med tanke på att det gick utmärkt att kalla till presskonferens och prata sakpolitik dagen efter händelsen.

När man läser artiklarna från 2001 så kan man undra vad som har gått fel på bara tolv år när DN idag vräker ur sig det här på ledarsidan:

"Jimmie Åkesson är en makthavare. Men i fråga om tårtningen är han också ett brottsoffer. Och medan ingen journalist skulle fråga en kvinnlig politiker som blivit våldtagen om det kanske var något i hennes beteende som förklarade övergreppet så gör man det alltså när SD-ledaren tårtats." - DN

Det har helt uppenbarligen hänt en del med vårt offentliga samtal när en journalist som ställer frågor kring vad som kan vara bakgrunden till en händelse, där förövaren är tydlig med att det är ett politiskt motiv som ligger bakom, anklagas med "guilt by association" för att jämställa en tårtning med en våldtäkt. Att tårtning är en metod som är olaglig och förkastlig innebär inte att paralleller till vilka brott som helst är relevanta. Proportionerna sätts ur spel när man resonerar på det här sättet. Framförallt i ljuset av att samma typ av händelse för tolv år sedan renderade i en skojfrisk fråga om tårtkalas på "Finansen". Det vore intressant att veta vem som har författat texten och ta en diskussion med vederbörande om proportioner, genus och moral.

* Googlade "Bosse Ringholm tårta" i sökintervallet 2001-01-01 till 2001-12-13

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Bosse Ringholm politik SD sverigedemokraterna tårta

Nog tänker en del moderater att dom där är inte så farliga

Foto: http://collapse.se

Så är det då klart. Norska motsvarigheten till Moderaterna, Høyre, sätter sig i regeringen tillsammans med norska motsvarighetern till SD, Fremskrittspartiet. Liberalerna Venstre och Kristeligt Folkeparti ställer upp som stödpartier och kan tänka sig att i ett senare skede sätta sig regeringen. Inga Bengt Westerberg-tendenser i Norge alltså.
Vad kommer det här betyda? Man kan som Carin Jämtin säger hysa oro över att det politiska landskapet i Norge kommer vara instabilt framöver. Vi vet från kontinenten att högerpopulistiska och rasistiska partier inte vill ta ansvar. Bara den här veckan har t ex Silvio Berlusconis parti valt att lämna regeringen i Italien vilket kastar såväl det landet som Europa ut i en oerhört osäker framtid. Hur Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensen kommer att tackla regeringsansvaret återstår att se.

Till saken hör att Norge nu går ett steg längre än vad Danmark gjort. I Danmark har rasistiska Danskt Folkeparti aldrig fått häng på ministerposterna. Det har visserligen gjort att DF har kunnat agera "outsider" och "underdog" hela tiden. Trots att dom utgjort regeringsunderlag så har dom kunnat vara i någon slags opposition. Den möjligheten försvinner för Jensen i Norge nu. Det kan visa sig vara en faktor som försvagar Fremkrittspartiet. Men motsatsen är också möjlig. Att legitimera ett rasistiskt parti genom att samarbeta med dom i bred högersamverkan är oerhört farligt för ett land på sikt.

Vi får helt enkelt vänta och se. Det mest anmärkningsvärda utifrån ett svenskt perspektiv är trots allt Moderaternas tystnad. Fredrik Reinfeldt har konsekvent vägrat att legitimera Sverigedemokraterna genom att diskutera öppet samarbete med dom. Det ska han ha en eloge för. Men frågan är vad som händer "post-Reinfeldt". Med tanke på den tystnad som råder från M-företrädare så skulle jag nästan vilja dra mig till att kalla det hela för förnekelse. Moderaterna vet inte vilket ben dom ska stå på just nu. För tänk er in i deras situation. Hela alliansen ligger under 40 procent i mätningarna för tillfället. Tillsammans med SD får dom kanske egen majoritet. Dessutom vet dom om att där har varit ett direktflöde från både C och M till SD. Nog är det så att en och annan mörkblå moderat får en flyktig tanke...

Dom är ju inte så farliga ändå dom där Sverigedemokraterna.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Erna Solberg Fremskrittspartiet Høyre moderaterna Norge politik Siv Jensen socialdemokraterna sverigedemokraterna