När fernissan rasar står alliansregeringen naken

Den svenska välfärden rasar även den
Foto: aftonbladet.se

Att alliansen har misslyckats med jobben är ett välkänt faktum vid det här laget. Efter att ha styrt landet från hösten 2006 till idag så står det klart att allt snack om att minska arbetslösheten bara var fernissa för att vinna val. Någon substans fanns helt enkelt inte i retoriken. Mycket av detta sades av oppositionen såväl i valrörelsen 2006 som i valrörelsen 2010. Talet om ett nyliberalt paradigmskifte sågs som tomma hot från en desperat motståndare. Inte skulle väl den svenska högern agera som andra högerpartier runt om i världen har gjort dom senaste 40 åren? Inte skulle väl den svenska högern montera ner välfärden? Inte skulle väl den svenska högern syssla med värdeöverföring från det gemensamma till det privata?

Efter sju år så vet vi svaret. Välfärden monteras ned i en rasande fart. Se bara på sjukvården runt om i landet med Stockholm och Skåne som beklagliga exempel. Högerns två flaggskepp är idag inget mer än läckande skutor med ekonomiska problem eller hög skatt där folk dör pga underbemanning och där kvinnor tvingas föda inne på toaletten pga platsbrist. Resultaten i skolan behöver jag väl knappast lyfta fram. Att Jan Björklunds politik har varit direkt destruktiv är i princip ett lika väletablerat faktum som den skenande arbetslösheten.

När det gäller värdeöverföringen så har vi sett den byggas upp i olika steg under mandatperioderna. Först ut var företagsförsäljningar av bland annat Vin&Sprit, bilprovningen och apoteken. Dessa kommer att fortsätta så länge regeringen har några bolag att sälja var så säker. Till detta kan läggas regionala och kommunala utförsäljninngar med välkända namn som Tibble och Serafen. Ett annat steg har varit uppbyggnaden av ett bidragssystem till näringslivet av sällan skådat slag. Fas 3 är ett välkänt exempel, ungdomsrabatten en annan. Praktikanter i ett halvår utan krav på anställning efter färdiggjord praktik är ett tredje. Permanentat RUT- och ROT ett fjärde. Den så kallade arbetslinjen har förvandlats till en bidragslinje där näringslivet står som välvillig mottagare av subventioner, skattelättnader och gratis arbetskraft. Allt på bekostnad av vår gemensamma ekonomi och på bekostnad av den sunda konkurrensen.

För den som lyfter sin blick och ser på nyliberala exempel från andra tider och länder kan man med lätthet konstatera att den typ av värdeöverföring som sker i Sverige idag har skett i såväl Storbritannien som USA. Den nådde sina högsta höjder i dom ekonomiska experimentverkstäderna Argentina och Chile. I samtliga fall har dom ekonomiska modellerna, byggda på nyliberala teorier, havererat och idag är det få som på allvar tror att dessa teorier har någon relevans. Trots historiska belägg och trots tydliga förändringar i den akademiska diskussionen kring ekonomins utveckling så håller den svenska regeringen fast vid sin nyliberala politik och det samtidigt som arbetslösheten skenar och välfärden krackelerar. Sverige behöver sannerligen en ny regering.

*****

 

Bloggat: Krugman har intressanta reflektioner

 

Läs mer på Socialdemokraterna

arbetslöshet ekonomi moderaterna politik regeringen socialdemokraterna Sverige