Lika självklart som arbetarrörelsen går man ur huse idag är det att borgerligheten gnäller och pratar ner samma rörelse. Varje tecken på svaghet, varje brist, påhittad och verklig, lyfts fram och slutsatsen är alltid den samma, sluta demonstrera och sluta manifestera. Att det sticker i borgarnas ögon är fullt förståeligt. Har man lyckats med bravaden att samla ungefär ett eller två stora demonstrationståg under hela 1900-talet så förstår jag också att det svider när motståndarsidan år ut och år in samlar tusentals människor runt om i landet för sin sak.
Men givetvis är inte allt frid och fröjd. Hur relevant är ett årligt återkommande demonstrationståg egentligen? Hur mycket får t ex Socialdemokraterna "ut" av att lägga ner massor av organisationstimmar på att sy ihop ett arrangemang likt förstamajtåget? Det här är frågor som jag tror att man måste diskutera lite oftare och lite modigare i rörelsen. Inte för att jag tycker att Amy Diamond är någon höjdare men syftet med förändringen är förmodligen att dra folk. Ett kvitto på om det fungerade får vi i eftermiddag. Är det melodin för att få folk att lyssna på linjetal så är det ju bra. Då tjänade det sitt syfte. Skalar man dock bort politiken helt är det frågan om medlemmarnas pengar som ska gå till den typen av arrangemang.
Att vi ska arrangera första maj tycker jag är självklart. Men vad gör vi med dagen och vad vill vi uppnå är i dagsläget lite oklart. Där tror jag att vi behöver en betydligt större och mer levande diskussion i partiet. För det är i partiet den diskussionen ska hållas. Att föra den med borgerliga ledarsidor som skriker "lägg ner" unisont är helt meningslöst.
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment