Tuesday, January 7, 2014

Miss på miss på miss



Ungefär såhär bra träffar M, FP, C, KD och MP miljömålen i Skåne
 

Skåne kommer inte att nå ett enda av dom 16 miljömålen som är uppsatta av regering och riksdag till 2020. Det är en nedslående läsning rent generellt i hela landet och för Skånes del är det riktigt illa. Bland annat kommer inte målet om att minska luftföreningarna att nås. Med den här kunskapen i bagaget kan man ju undra hur det kommer sig att dom fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet i Region Skåne väljer att höja avgifterna till kollektivtrafiken. För femte gången sen 2008. Hur det motverkar luftföroreningar kan man ju fundera på.

Men om man höjer sig över vardagligt politiskt käbbel och istället fokuserar på problemet, att vår miljö går käpprätt åt helsike, så blir diskussionen en annan. Vad krävs för att vi ska komma till rätta med miljöproblemen?

Helt klart är att vår livsstil och vår konsumtion är ett problem. Att lyckan finns i nästa köp är ett problem som är större än vad många vill kännas vid. För det är inte bara en fråga om miljö och klimat. Det är en fråga om ekonomi också. Stora delar av vår ekonomi är konsumtionsbaserad. Köper inte folk varor och tjänster så slutar hjulen snurra. Staten och näringslivet investerar nämligen inte i den utsträckning som skulle behövas för att kompensera en del av en minskad konsumtion. Investeringar som inte bara skulle kunna hantera miljöproblemet utan också skulle kunna sänka arbetslösheten radikalt. Man kan i det perspektivet verkligen fundera på hur klokt det är av Anders Borg att köra statens finanser med 87 miljarder i underskott pga sänkta skatter. Hade pengarna använts till produktiva investeringar hade helt andra saker hänt i vårt samhälle.

Att den här diskussionen inte förs på ett tydligare sätt är lite märkligt. Men det handlar förmodligen om att debatten under lång tid har varit inriktad på att om alla bara gör vad dom själva vill så kommer det att bli bra för alla. Dessvärre fungerar inte verkligheten så. Förhoppningsvis kommer det, som bland annat Roger Jönsson skriver om idag, att ske en förändring i debatten framöver.

*****

Monday, January 6, 2014

Att konsekvent missgynna halva befolkningen

Foto: Från http://kajraving.blogspot.se (källa okänd)
Per Bolund (MP) och Gudrun Schyman (Fi) skriver idagDN Debatt om att jämställdheten har gått bakåt under borgarregeringens sju år vid makten. Inkomstskillnaderna ökar drastiskt. Från 44 600 kr till 63 900 kr. Det är Riksdagens utredningstjänst som står för siffrorna så dom får tas för objektiva.

Att Bolund och Schyman väljer att tala om inkomstskillnader istället för löneskillnader beror på att det är den totala inkomsten som en människa har som är relevant. För när löneskillnaderna minskar något så gör alliansens politik att skillnaderna i inkomst ökar ändå. Jobbskatteavdraget är konstruerat så att det i första hand gynnar den som har hög lön och därmed gynnar det framförallt män.

En faktor som också spelar stor roll i sammanhanget är det faktum att i takt med att välfärden urholkas så tvingas kvinnor ta ett allt större ansvar för hemarbetet. Detta är något som bland annat Fredrik Reinfeldt kommenterat i positiva ordalag. För som han själv har uttryckt det:

"Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor." - Fokus

Andra faktorer som Bolund och Schyman pekar på med klart negativ inverkan på inkomsterna för kvinnor är vårdnadsbidraget och att Försäkringskassans uppdrag att jobba med ett jämställd uttag av föräldraförsäkringen är borttaget.

Det är inte speciellt konstigt att regeringen har svårt att nå kvinnliga väljare. Varför ska man som kvinna rösta på ett alternativ som konsekvent motarbetare ens möjligheter att få samma människovärde som män? Och för mig är det lika självklart att inte rösta på ett politiskt alternativ som konsekvent missgynnar min sambo, min mor och dom allra flesta andra kvinnor i det här landet. Jag tycker det handlar om enkel anständighet och solidaritet.

*****
 


Sunday, January 5, 2014

Inte så svårt att förstå

Foto: maxgustafson.se
Ungefär var femte ungdom mellan 18-24 år i Helsingborg är arbetslös. Antingen som öppet arbetslös eller i åtgärd. Det innebär alltså att var femte person i genomsnitt som du möter på stan i den här åldern inte har något jobb eller annan sysselsättning typ studier eller praktik. Jag tycker att detta är ovärdigt ett välfärdssamhälle. Jag tycker det är ovärdigt vår stad och jag tycker det är ovärdigt vårt land.

Det är också därför som jag blir så arg när jag vet att mer skulle kunna ha gjorts för dessa ungdomar. Vi socialdemokrater har under innevarande mandatperiod lagt förslag på förslag, i totalt fem riktigt stora motioner, för att skapa så väl jobb som bättre förutsättningar för fler arbetstillfällen i Helsingborg. Dessa förslag har dessutom i huvudsak riktat in sig särskilt på just ungdomar. Men givetvis ökar en allmän efterfrågan på arbetskraft möjligheterna för andra som står utanför arbetsmarknaden att också komma in. Så våra förslag är win-win för alla berörda parter men ändå har Moderaterna sagt nej, nej, nej*.

Ofta sägs det att politiker inte skapar jobb utan att man bara kan skapa goda förutsättningar för andra att skapa jobb. Jag tycker att detta är en alldeles för snäv och i grunden felaktig inställning. Att använda den offentliga delen av ekonomin för att skapa arbete och därmed öka efterfrågan i den totala ekonomin är klassisk socialdemokratisk politik. Som när förskolan byggdes ut i det här landet. Offentliga jobb, skapade av och betalda med offentliga medel, gav den privata sektorn en rejäl skjuts framåt. Ett annat, ännu större exempel, är New Deal i USA där den offentliga ekonomin drog igång den privata sektorn på ett aldrig tidigare skådat slag.

Den som inte vill kännas vid politikens och den offentliga sektorns förmåga att faktiskt skapa jobb har antingen inte insett hur den offentliga och privata ekonomin samverkar och hänger samman. Det som händer i den ena delen påverkar och förändrar den andra delen. Fast ofta tror jag att folk faktiskt förstår detta mycket väl. Man har bara helt andra syften och då passar det bra att spela ner och nedvärdera politikens roll.


* Med ett ynka undantag gällande ökade satsningar på UF-företag

*****

Saturday, January 4, 2014

Jag har läst "Fursten" av Niccolo Machiavelli

Häromveckan läste jag ut en av världshistoriens riktiga klassiker. "Fursten" av Niccolo Machiavelli är ett verk som har haft stor inverkan på bland annat statsvetenskapen och den har inspirerat och väglett mer än en politiker, härskare och monark genom åren. Boken är skriven i början av 1500-talet av Machiavelli som var rådgivare bland annat till familjen Medici i Florens. Att boken är så gammal gör givetvis att läsningen ibland blir lite krånglig och stilmässigt är boken gammalmodig. Samtidigt är den via nyöversättningar betydligt mer tillgänglig än vad t ex en bok med originaltext av Strindberg är. Så åldern på boken är inget hinder i sig att läsa den.

Fursten handlar om hur en härskare, en furste, ska handla i krig, mot sin befolkning, mot politiska motståndare och hur ett gott styre i allmänhet ser ut. Att läsa den bokstavligt idag vore en katastrof. För det är ju knappast tillrådigt att dela sina politiska motståndare i två delar och lägga dom på stadens torg. Men trots den grova brutaliteten så finns det stycken i boken som på ett träffande sätt pekar på hur politik kan föras för att försäkra sig om framgångar för såväl furstendömet (samhället man styr över) som för den personliga makten (möjligheten till omval).

Bokens brutalitet gör att man stundtals blir lite skeptisk till om Machiavelli har något av värde att förmedla till vår tid. Men om man har ett öppet sinne och översätter hans bok till moderna förhållanden så blir boken en god lektion i makt och styre. Att härska genom att söndra (så splittring i oppositionen), att ha sina vänner nära men sina fiender närmare (gör överenskommelser med LO) och att belöna dom som tjänar dig väl (fler jobbskatteavdrag och andra avdrag) är bara några av dom tips som Machiavelli redan för 500 år sedan gav för att vinna makten (till vår nuvarande regering). Så ska man vara lite krass kan man konstatera att det inte är mycket nytt som händer under solen på den politiska arenan...

***** 

Friday, January 3, 2014

Behövs det en kommission?

Foto: http://sverigesradio.se/
Riksbankschefen Stefan Ingves föreslår idag att en kommission ska tillsättas för att se över dom svenska hushållens skuldsättning. Ingves har under lång tid varit orolig för att vi har en växande skuldsättning i denna sektor och det är framförallt därför som han och majoriteten i Riksbanksdirektionen har valt att hålla uppe styrräntan. Att Ingves nu föreslår en kommission för att se över problemet är kanske klokt. Sverige har ju erfarenheter av ekonomiska kommissioner och att utreda en fråga grundligt utan politiskt käbbel och taktikiserande kan vara bra.

För det är ju inte bara på det ekonomiska området som det föreslås kommissioner och breda utredningar. Vi socialdemokrater har föreslagit ett antal kommissioner dom senaste åren. Nyligen var det skolan som skulle få sin kriskommission. Energifrågan har varit ett område där Stefan Löfven har velat ha en kommission sedan dagen han tillträdde. SSU och LUF har, tillsammans med en del andra debattörer (däribland undertecknad) argumenterat för någon form av större utredning kring skattesystemet. Det finns säkert fler områden som har varit föremål för kommissionsförslag på sistone. Men man ska ha klart för sig att det finns en del risker med den här typen av kommissioner.

En risk handlar om att det vardagliga politiska samtalet och den offentliga debatten stryps. Om en kommission med en massa experter utreder en fråga så är där inte mycket för allmänheten och den politiska debatten att diskutera. För varje förslag, varje invändning, kommer att landa i en slutsats som låter något i stil med att "det där tittar kommissionen på". Ett tydligt exempel på detta var Friskolekommittén.

En annan risk handlar om att en kommission genom sin dominerande ställning i debatten faktiskt gör att utrymmet att se på en fråga och hur den ska lösas minskar. För om kommissionen snöar in på ett område eller en lösning så är det oerhört svårt att få debatten att handla om andra förslag eller lösningar. Lindbeckkommissionen på 90-talet agerade och verkade i en politisk och ekonomisk kontext där vissa lösningar och vissa dogmer togs för slutgiltiga sanningar. Somliga talade om "historiens slut" och att i en sån tidsanda presentera långsiktiga lösningar har sina avigsidor.

En tredje risk ligger i frågan om ansvarsutkrävande. En kommission kan presentera både svåra och kontroversiella lösningar på ett problem men kommissionen kommer aldrig att behöva ta det fulla ansvaret för sina förslag. Det är politiken som måste genomföra förslagen och ta ansvaret för konsekvenserna. Likaså kommer politikerna som genomför förslagen att kunna skylla på "experterna" vilket lätt kan innebära att en förändring, ett förslag eller rentav ett systemskifte saknar bärare av själva idén. För om inte politikerna genomför allt som experterna föreslår, som i fallet med Lindbeckkommissionens förslag, så kommer alltid experterna kunna slå ifrån sig. Om då inte heller politikerna fullt ut bär idén så riskerar det hela att bli pannkaka.

Jag skulle kunna resonera mer kring varje risk och det finns säkert fler risker än dom tre jag nämnt här. Det skulle också behövas ett större resonemang kring den "avpolitiserande" effekten kommissioner har. Till viss del handlar det nämligen också om att politiker inte vågar sticka ut hakan, ta i dom svåra frågorna och säga sin hjärtas mening. I ett allt mer försiktigt mittenlandskap blir det viktigare att säga så lite som möjligt som låter så likt som möjligt det alla andra säger än att faktiskt stå upp för sin ideologiska övertygelse och ta strid för sin övertygelse. Vad konsekvenserna av en sådan inställning är får bli ämnet för ett helt annat blogginlägg.

*****

Thursday, January 2, 2014

Avsnitt fem är här!

Nytt år, nytt podcastavsnitt. Årets första avsnitt handlar om supervalåret, kändisskapets roll för politiken, lite om olika valrörelsemetoder och sen kort om Skåneprogrammet. Mycket nöje!

Avsnittet hittar ni här.

*****



Tuesday, December 31, 2013

Gott nytt år och min känslan

Foto: http://www.testfakta.se
2013 års sista dag är nu här. Imorgon när vi vaknar upp efter en natts firande så är det 2014. Året som alla vi i den politiska oppositionen sett fram emot. Och som jag antar att sittande regering bävar för.

Inför 2010 kändes det relativt bra. Jag trodde verkligen på ett regeringsskifte vid den tiden. Men känslan jag har nu är ännu starkare och ännu bättre. Vinner vi inte den här gången så vet ej tusan när vi ska vinna!

Gott nytt år allesammans! Vi ses 2014!

*****