Moment 22 i Omar Mustafa-frågan

Foto: aftonbladet.se

Har betraktat det här Omar Mustafa-spektaklet i flera dagar nu och har hittills låtit bli att kommentera det. När det skrivs så mycket om en person och det påstås fram och tillbaka vad vederbörande har gjort eller inte gjort så blir det helt omöjligt att som utomstående betraktare skapa sig en helhetsbild av läget. Att Jerusalem Post dessutom ger sig in i leken skruvar ju upp tonläget till en nivå som inte känns helt rimlig. Vad jag kan förstå är problemet att Omar Mustafa har haft debatter med, och låtit personer föreläsa, som helt uppenbart är antisemiter och att Omar Mustafa menar på att han mycket väl skulle kunna tänka sig att ha sådana debatter i framtiden också.

Drar man paralleller till att många försvarar Lars Vilks och hans rätt att bland annat medverka i antimuslimska debatter i USA eller Kent Ekeroths rätt att delta på våldsbejakande organisationers möten så kan man ju fundera på varför inte Omar Mustafa får debattera med antisemiter. Det måste ju vara Mustafas argumentationslinje i sakfrågan som avgör hans lämplighet som socialdemokratisk företrädare. Inte debattmotståndarens åsikt.

Personligen skulle jag inte som socialdemokratisk företrädare sätta mig och debattera med en rasist, fascist eller islamist i en publik debatt om det inte var absolut nödvändigt. Som t ex när SD-företrädare deltar i skoldebatter i valrörelsen. Men för detta har jag ju fått oerhört mycket kritik både internt i partiet och externt i andra sammanhang. Det verkar nästan som att min inställning till "debattvägran med fascismen" är mer kontroversiell än att sitta ner och ha långa samtal med extremister. Ett slags moment 22 inträder när man blir kritiserad vare sig man tar debatten eller ej.

Frågan är också var gränsen ska dras när det gäller vem folk har debatterat med och umgåtts med. Omar Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet och att han i den rollen skulle kunna undgå att samtala och debattera med extremister torde vara osannolikt. Att vara företrädare för en muslimsk organisation i Sverige idag innebär att samtala med såväl extremister inom islam som med extremister med andra religiösa och politiska uppfattningar. Balansgången blir hårfin när debatten får tas. Återigen måste det ju vara vederbörandes faktiska politiska ställningstagande som bedöms och utvärderas. Inte antagonistens.

Jag har förtroende för att partiledningen hanterar den här frågan på lämpligt sätt. Mina funderingar går snarare till den valberedningsprocess som föregick valet. Här har vi, som bekant, ett stort arbete framför oss i partiet att diskutera hur liknande situationer kan förhindras i framtiden.

*****

 

Bloggat: Johan W och Peter H har tagit förväntad ställning. Anna har tagit en annan ställning.

Efterlänkat: Nima har också tagit ställning
 

Läs mer på Socialdemokraterna

Islamiska förbundet Omar Mustafa politik socialdemokraterna