Sunday, September 1, 2013

"Ha visioner eller dö"

Man måste våga lyfta blicken mot horisonten om man vill vinna val.
Foto: wikipedia.org
Valåret är snart igång. Det märks på ledarsidorna, det märks som Johan Westerholm påpekar på Facebook även i kommentatorsfälten på våra bloggar och det märks i partiorganisationerna. En härligt nervös känsla börjar sprida sig, planeringen går på högvarv och snacket går om vem som ska göra vad, när och hur. Det är en härlig tid att leva i!

En som kommer att spela en viss roll i valrörelsen är Peter Wolodarski. Som chefredaktör hos Dagens Nyheter når Wolodarskis budskap miljoner läsare och den som inte tror att hans ord är betydelsefulla misstar sig grovt. Idag ger han såväl M som S goda tips. Tips som baseras på Per Schlingmanns bok "Stå aldrig still". Wolodarski pekar på likheterna mellan Moderaterna 2002, Socialdemokraterna 2006 och Moderaterna 2013. Trötta och visionslösa partier som inte är beredda att ständigt förnya sin politik vinner inga val. Man kan ha synpunkter på jämförelsen mellan dom politiska partierna men där ligger helt klart något i den av Wolodarski förmedlade schlingmannska idén.

Socialdemokraterna har, enligt min mening, många fler idéer än Moderaterna för hur Sverige ska förbättras. Mot ett femte jobbskatteavdrag och minskad progressivitet i skattesystemet står föreställningen om en bättre välfärd med färre barn i skolklasserna, lägst arbetslöshet i EU 2020 och en sjukvård där inte folk dör av resursbrist. Samtidigt krävs det inte någon större visionär kraft för att komma fram till dessa idéer. Jag tycker det mest handlar om anständiga och rimliga krav på det gemensamma åttagandet.

I fredags lyssnade jag på Håkan Juholt på Backagården. Det är alltid upplyftande att lyssna på Juholt eftersom han målar med stora penseldrag och pekar på en framtid som inte bara är önskvärd utan även är möjlig. Bara viljan finns. Men samtidigt blir det uppenbart vilken enorm kontrast Juholts visionära bildspråk är gentemot det vardagliga politiska samtalet i dagens Sverige. Inspiration ställs som sprakande kontrast mot en ganska färglös politisk vardagslunk.

Jag tror och hoppas att detta kommer att förändras under valåret. Året innan allmänna val är numera den enda tid då storslagna politiska tal och drömmar om en bättre värld tas på fullt allvar av den stora majoriteten av befolkningen. Då gäller det också att kunna fånga och beröra dom. Om man inte berör, om man inte får folk att känna och drömma, då vinner man inga val. Det gäller såväl i riksdagen som i regionen och kommunen. Behovet av det som Ernst Wigforss benämnde som "provisoriska utopier" är inte mindre idag än det var för 60 år sedan. Vad som brister idag är modet att formulera dom.

*****
 

0 comments:

Post a Comment