Idag sommartalar Stefan Löfven i Vasaparken i Stockholm. Som sades i SVT:s morgonsoffa i fredags lär talet handla om jobben, jobben och jobben. Det känns bra att Löfven har detta enorma fokus på en för samhället så avgörande fråga. När regeringen väljer att strula till det med generaldirektörer och prata om sänkta skatter som eventuellt kan genomföras om man har tur så väljer Löfven att fokusera på dom stora utmaningarna i Sverige.
Löfven är sist ut av partiledarna och han avslutar på så sätt "upptaktsträffen" inför valet 2014. Imorgon vet vi alla partiers prioriteringar inför höstens budget. Att Reinfeldt har höjt tonläget i svensk inrikespolitik sedan han talade i Almedalen är uppenbart. En ganska mästrande och raljant ton har smugit sig in och liknelserna med Göran Persson version 2006 gör sig än en gång påminda. Reinfeldt menar att Löfven är en hycklare samtidigt som han själv inte ens har ett säkert parlamentariskt stöd bakom sin politik. Tonen osar av arrogans och det är frågan om ett sådant tonläge kommer att gynna Reinfeldt.
Per T Ohlsson varnar på sätt och vis Reinfeldt i dagens Sydsvenskan. Situationen kan utvecklas till en "Palme vs. Fälldin"-situation. Det ligger mycket i denna jämförelse. Inte för att Reinfeldt är ens i närheten av Palmes briljans och Löfven är inte på långa vägar lika seg som Fälldin men i sättet att agera mot sin motståndare är likheten i alla fall synbar. Ett mått av underskattning och självgodhet verkar ha uppstått hos Moderaterna vilket förvånar mig. För som jag berättat tidigare var Ulrica Schenströms slutord när hon föreläste för oss på Bommersvik "underskatta aldrig din motståndare".
Fast jag kanske inte skulle vara förvånad egentligen? I princip hela det gamla gänget från 2006 är idag borta från moderattoppen. Istället har Kent Persson kommit in och han har ju nästan gjort rent hus med den kompetens som fanns där när han tillträdde. Persson styr idag en organisation som inte är på långt när lika stark som den maskin som Per Schlingmann byggde upp och med tanke på att Moderaterna dessutom haft en helt misslyckad partisekreterare mellan Schlingmann och Persson i Sofia Arkelsten så är situationen nog värre än vad Moderaterna själva vill medge. När moderaterna i regeringen dessutom är djupt splittrade så blir ju knappast situationen lättare att hantera för Persson.
Givetvis gäller samma varning för oss Socialdemokratera. Vi får inte slå oss till ro med att M har vikande opinionssiffror och att Reinfeldt bjuder in till ett gynnsamt debattläge. Än har vi inte sett vilka krafter som döljer sig i moderatdjupet och vi har ju faktiskt blivit bedragna av deras tarvlighet förr. Så pass opp! "It ain´t over til the fat lady sings".
Löfven är sist ut av partiledarna och han avslutar på så sätt "upptaktsträffen" inför valet 2014. Imorgon vet vi alla partiers prioriteringar inför höstens budget. Att Reinfeldt har höjt tonläget i svensk inrikespolitik sedan han talade i Almedalen är uppenbart. En ganska mästrande och raljant ton har smugit sig in och liknelserna med Göran Persson version 2006 gör sig än en gång påminda. Reinfeldt menar att Löfven är en hycklare samtidigt som han själv inte ens har ett säkert parlamentariskt stöd bakom sin politik. Tonen osar av arrogans och det är frågan om ett sådant tonläge kommer att gynna Reinfeldt.
Per T Ohlsson varnar på sätt och vis Reinfeldt i dagens Sydsvenskan. Situationen kan utvecklas till en "Palme vs. Fälldin"-situation. Det ligger mycket i denna jämförelse. Inte för att Reinfeldt är ens i närheten av Palmes briljans och Löfven är inte på långa vägar lika seg som Fälldin men i sättet att agera mot sin motståndare är likheten i alla fall synbar. Ett mått av underskattning och självgodhet verkar ha uppstått hos Moderaterna vilket förvånar mig. För som jag berättat tidigare var Ulrica Schenströms slutord när hon föreläste för oss på Bommersvik "underskatta aldrig din motståndare".
Fast jag kanske inte skulle vara förvånad egentligen? I princip hela det gamla gänget från 2006 är idag borta från moderattoppen. Istället har Kent Persson kommit in och han har ju nästan gjort rent hus med den kompetens som fanns där när han tillträdde. Persson styr idag en organisation som inte är på långt när lika stark som den maskin som Per Schlingmann byggde upp och med tanke på att Moderaterna dessutom haft en helt misslyckad partisekreterare mellan Schlingmann och Persson i Sofia Arkelsten så är situationen nog värre än vad Moderaterna själva vill medge. När moderaterna i regeringen dessutom är djupt splittrade så blir ju knappast situationen lättare att hantera för Persson.
Givetvis gäller samma varning för oss Socialdemokratera. Vi får inte slå oss till ro med att M har vikande opinionssiffror och att Reinfeldt bjuder in till ett gynnsamt debattläge. Än har vi inte sett vilka krafter som döljer sig i moderatdjupet och vi har ju faktiskt blivit bedragna av deras tarvlighet förr. Så pass opp! "It ain´t over til the fat lady sings".
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment