JB-koncernens konkurs verkar ha tagit mer än en politiker på sängen. Det är egentligen helt otroligt. Just JB var en av dom koncerner som pressade sina kostnader mest genom att bland annat sticka ut med extremt låg lärartäthet. Att den koncernen då faller kan man ju fundera på hur det gått till. Att politiker likt skolminister Jan Björklund kan ha levt i den naiva tron att inga större koncerner skulle gå omkull (för med tanke på att regleringen har varit så slapp så måste det ju ha varit fallet) är skrämmande. Först nu, kvart över tolv, kanske något händer.
Men frågan är då om detta "något" är tillräckligt. Krav på seriositet hos utförarna ska införas och elever ska ha rätt att gå klart sin utbildning. Det låter ju jättebra men det sjuka är ju att systemet ens från början helt uppenbarligen varit konstruerat så ickeseriösa aktörer har kunnat driva skola. Det är trots allt våra barn och ungdomar vi talar om.
Hur ska man då garantera att ett företag inte går i konkurs och att kommunerna plötsligt står där med hundratals elever som är garanterade sin rätt till utbildning utan någon skola att ta vägen till? Ett sätt är givetvis att säga som det med all säkerhet kommer att bli i skede ett, kommunerna får fixa det och kommunerna får ta kostnaderna. Det hela börjar likna situationen inom banksektorn där vinsterna förblir privata medan förlusterna och riskerna får bäras av skattekollektivet. Men i likhet med banksektorn så finns det givetvis lösningar även på det här problemet. Om man nu vill komma till rätta med problemen dvs.
Man skulle kunna införa krav på att alla som ska driva skola måste ha en kapitalinsats innestående på till exempel kommunens eller Skolinspektionens konto. Insatsen skulle kunna vara summan av driftskostnaderna under ett läsår eller en termin. Om inte skolan klarar sitt åttagande likt JB så tillfaller dessa pengarna den aktör som tvingas ta över verksamheten för att garantera eleverna deras självklara rätt till utbildning. Det skulle bli en buffert som dels skulle säkra kommunen och skattekollektivet från en stor risk, dels skulle det göra att friskoleaktörerna var tvungna att ha ett ansenligt kapital för att kunna starta sin verksamhet. För att skydda dom små friskolorna, t ex föräldrakooperativ och dylikt, så skulle man kunna införa en begränsningsregel på ett antal elever. Denna regel skulle även kunna vara flytande utifrån lokala förhållanden.
Givetvis måste ett sånt här förslag utredas vidare om man skulle vilja gå fram med det men det är i alla fall ett sätt att säkra eleverna och skattekollektivet från den risk som vinstdrivande företag i skolan trots allt innebär. Det handlar bara om vilja och intresse.
Men frågan är då om detta "något" är tillräckligt. Krav på seriositet hos utförarna ska införas och elever ska ha rätt att gå klart sin utbildning. Det låter ju jättebra men det sjuka är ju att systemet ens från början helt uppenbarligen varit konstruerat så ickeseriösa aktörer har kunnat driva skola. Det är trots allt våra barn och ungdomar vi talar om.
Hur ska man då garantera att ett företag inte går i konkurs och att kommunerna plötsligt står där med hundratals elever som är garanterade sin rätt till utbildning utan någon skola att ta vägen till? Ett sätt är givetvis att säga som det med all säkerhet kommer att bli i skede ett, kommunerna får fixa det och kommunerna får ta kostnaderna. Det hela börjar likna situationen inom banksektorn där vinsterna förblir privata medan förlusterna och riskerna får bäras av skattekollektivet. Men i likhet med banksektorn så finns det givetvis lösningar även på det här problemet. Om man nu vill komma till rätta med problemen dvs.
Man skulle kunna införa krav på att alla som ska driva skola måste ha en kapitalinsats innestående på till exempel kommunens eller Skolinspektionens konto. Insatsen skulle kunna vara summan av driftskostnaderna under ett läsår eller en termin. Om inte skolan klarar sitt åttagande likt JB så tillfaller dessa pengarna den aktör som tvingas ta över verksamheten för att garantera eleverna deras självklara rätt till utbildning. Det skulle bli en buffert som dels skulle säkra kommunen och skattekollektivet från en stor risk, dels skulle det göra att friskoleaktörerna var tvungna att ha ett ansenligt kapital för att kunna starta sin verksamhet. För att skydda dom små friskolorna, t ex föräldrakooperativ och dylikt, så skulle man kunna införa en begränsningsregel på ett antal elever. Denna regel skulle även kunna vara flytande utifrån lokala förhållanden.
Givetvis måste ett sånt här förslag utredas vidare om man skulle vilja gå fram med det men det är i alla fall ett sätt att säkra eleverna och skattekollektivet från den risk som vinstdrivande företag i skolan trots allt innebär. Det handlar bara om vilja och intresse.
*****
Media: Karin Pettersson
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment