För tredje dagen i rad vaknar vi upp till rapporter om att upploppen i Stockholm har spridit sig. Det går liksom inte riktigt att prata om "upploppen i Husby" när det är full rulle över halva stan. Likaså är debatten på Internet igång. Den är lika förutsägbar som den är deprimerande. Forskare och praktiker pekar på den komplexa problembilden, som socialdemokrat ser jag strukturernas inverkan på människors liv och regeringshögern ser individens ansvar. Extremhögern gör som vanligt sitt för att smutsa ner den sakliga debatten. För dom är svaret enkelt, som vanligt.
Efter mitt inlägg om Husby igår så fick jag ett mail från en Kenneth Sandberg. Eller jag fick samma mail tolv gånger. I mailet är det en skribent på Skånska Dagbladet/NSK som är i skottlinjen men eftersom bland annat jag har länkat till artikeln så anses jag vara medskyldig till det som skrivs och tycks.
Efter mitt inlägg om Husby igår så fick jag ett mail från en Kenneth Sandberg. Eller jag fick samma mail tolv gånger. I mailet är det en skribent på Skånska Dagbladet/NSK som är i skottlinjen men eftersom bland annat jag har länkat till artikeln så anses jag vara medskyldig till det som skrivs och tycks.
Brevet skickades till en hel rad kända och okända personer. Alltifrån riksdagsledamöter till nyhetschefer och ledarskribenter. Människosynen som lyfts fram är direkt rasistisk och vidrig. Det talas om att hela familjer ska skickas tillbaka till "sina" länder. För det första går det inte att säga speciellt mycket om vilken nationalitet dom som deltar i upploppen har. Drar man några slutsatser kring den frågan i dagsläget baserar man det på fördomar med anledning av dom inblandades utseende och inget annat. Med andra ord rasism. För det andra är kollektiv bestraffning förbjudet i lag och att skicka hem hela familjer för att ett barn bryter mot lagen är knappast värdigt en demokrati.
Det sägs också att problemet skulle vara "nysvenskt". En direkt historisk felaktighet. Vi har haft våldsamma upplopp i Sverige sedan lång tid tillbaka. 60- och 70-talets studentoroligheter, 80- och 90-talets skinskallekravaller och 00- och 10-talets huliganism. Innan det var det arbetareupplopp, hungerkravaller och raggarbråk. När skinheads ifrån Vellinge och Sjöbo sprang runt i Lund och slogs med polisen var det ingen som gapade om att skälet till att dessa unga arga män slogs skulle vara för att dom var från dessa orter. Istället söktes förklaringar i just ilska och hat. I många fall handlade det bara om spänning och om att vara "häftig". Precis som i fallet med huliganerna.
Kravallerna i Stockholm har många orsaker. Upprördhet över polisens agerande både i fråga om den ihjälskjutna mannen men också till vardags när unga killar med visst utseende blir stoppade var och varannan kväll eller när polisen säger "apa" till någon under upploppen. Rotlösheten och hopplösheten som följer i spåren av arbetslöshet, sysslolöshet, utsatthet och segregation. Känslan av orättvisa när man ser hur vissa människor har när man inte själv ens kan drömma om något i närheten av det andra har. Psykologiska orsaker som aggressivitet, traumatiska upplevelser, aversion och depression finns också med i bilden. Det enda man kan konstatera i nuläget med all säkerhet är att frågan inte är svart eller vit. Varken bildligt eller bokstavligt.
*****
Bloggat: Martin, Monica, Roger, Johan på ämnet. Rekommenderar Interasist, men... också i dessa dagar. Bra bevakning av vad extremhögern sysslar med.
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment