Försvarsdebattens vågor går just nu höga i Sverige. Hökarna hotar med ryssen. Ungefär som dom alltid har gjort. För den oinsatte är det svårt att se igenom alla rökridåer som läggs ut. För visst är utvecklingen i Ryssland oroande. När religiösa extremister kastar sten på gayaktivister och polisen väljer att slå på aktivisterna så blir vem som helst med lite sunt förnuft orolig. När sedan man kan visa på att Ryssland ökar sina militära utgifter så är det inte svårt att dra slutsatsen att ryssen kan ta sig för vad som helst.
Många svenskar verkar känna så här. 39 procent närmare bestämt. Eller rättare sagt, 39 procent säger sig vara otrygga med vårt nuvarande försvar. 33 procent vet inte. Detta är en ovanligt stor grupp kommenterar SVT på texttv. Att denna grupp är stor är inte speciellt konstigt. Vem har koll på Sveriges militära kapacitet? När inte ens moderata försvarspolitiker vet hur landet ligger, vem kan då begära att Svensson-på-gatan ska veta?
En som däremot vet en hel del om både vapen och försvars- och utrikespolitik är Hans Blix. Han skriver i förra veckans nummer av Fokus om den senaste tidens debatt. Artikeln hittar du här. Om du inte orkar läsa hela artikeln så tycker jag att du i alla fall ska läsa följande utdrag. Det säger allt som behöver sägas om försvarsdebatten:
"Kanske den uppblossande diskussionen och intresset nu åter slocknar i brist på några påtagliga hot som kan oroa folk. Jag skulle finna en sådan reaktion – eller brist på reaktion – förnuftig. Att många militärer pläderar för en större försvarsbudget är inget att förvånas eller indigneras över. Ända från nattväktarstaten har de haft ansvaret att söka garantera landets frihet och gränser. Men det bör inte heller förvåna om många andra ser på försvaret på det sätt som man ser på försäkringar: om riskerna ses som stora och varierade behövs en rejäl och omfattande försäkring, men om man bedömer att riskerna är mycket små eller obefintliga kan man nöja sig med låg eller ingen försäkring.
Det ägnas ett enormt och säkert kompetent kalkylerande och krigsspelande för att utröna och visa vad som skulle behövas för att möta olika sorters väpnade hot och angrepp. Fast det tycks vara ofint att säga det rakt ut är det naturligtvis bara Ryssland och dess militära styrkor och deras placering som man kalkylerar med. För hot och angrepp krävs dock inte bara militära styrkor utan också politisk vilja. Det borde vara på tiden att man ägnar mer än några förströdda tankar åt hur stort intresse Ryssland i det tjugoförsta århundradet skulle kunna ha av att rikta hot eller angrepp mot Sverige. I den offentliga debatten tycks man oftast nöja sig med att konstatera att »vi ser visserligen inga konkreta militära hot och det är från en låg nivå som ryssarna nu rustar upp, men Ryssland verkar ju inte gå i någon demokratisk riktning och man vet ju aldrig ...« eller: »vi måste vara rejält rustade, för det kommer alltid att finnas krig ...«."
Ibland är lite nyktra kommentarer från en nestor i sammanhanget befriande. Snacka om att ge svar på tal. Tack för det Hans Blix.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment