Illusionen om den svenska modellen

Är den svenska modellen bara en illusion?
Foto: moillusions.com

Den svenska modellen är på många sätt helt världsunik. Den är formad i en speciell historisk kontext och det har lett fram till en modell som i många avseenden kan betraktas som världens främsta. Per T Ohlsson skriver om detta idag och han konstaterar att det som kallas "den nordiska modellen", där den svenska står ut lite extra, är världskänd för sin funktionalitet och effektivitet. Detta är sant. Men problemet av idag är att den svenska modellen är urholkad och nästintill borta. För lika euforiskt som Ohlsson beskriver modellen, lika tydligt visar Kristian Gidlund på hur modellen har krackelerat.

Samma sak gjorde min flickvän Malin i fredags. Hennes beskrivning av sin situation pekar tydligt på att någonting har gått sönder i Sverige. Den överenskommelse som finns mellan medborgarna och staten håller inte. Staten har valt att bryta dealen. För hur mycket du än sköter dig, hur mycket du än betalar i skatt, hur noga du än är med din deklaration så får du inte den omsorg och trygghet du behöver om du skulle falla utanför den byråkratiska mallen.

Det här underminerar förtroendet för samhället. Det skapar otrygghet och det i sin tur gör människor rädda. Det gör också att vi fokuserar på fel saker precis som Peter Wolodarski skriver. Förändringar och nyheter ses som hot istället för som möjligheter. Man håller fast vid det man har istället för att sträva mot nya mål. Det ställer "vi" mot "dom" och istället för att säga "hur lyckas vi med båda" så ser vi bara möjligheten att välja "antingen eller".

Ohlsson nämner av förklarliga skäl Saltsjöbadsavtalet när han talar om den svenska modellen. Men i sin iver att hylla samförståndet så tycker jag att han underlåter att trycka på det som kanske var allra mest avgörande för att hela modellen skulle komma på plats. Det mycket oroliga 30-talet där arbetsmarknaden i Sverige var djupt dysfunktionell. Strejkerna avlöste varandra och arbetsgivarna hade stora problem att hantera produktionen. Detta tvingade arbetsgivarna att komma till bordet.

Ofta slås strejkvapnet ur händerna på dagens debattörer med paralleller till dom politiskt villrådiga strejkerna runt om i Europa. Alla har vi väl sett hur liten effekt dom franska böndernas tredagarsblockader har i realiteten. Men med en hög organisationsgrad hos dom fackliga organisationerna och med samhällsbärande grupper i löntagarkollektivet så kan man nå helt andra resultat än bångstyriga fransmän på traktor.

Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo, vi måste börja inse att illusionen om den svenska modellens upprätthållande under den borgerliga regeringen är just en illusion. Den monteras ner bit för bit, dag för dag. Vi måste också se att det krävs en viss politisk situation för att återupprätta, eller rättare sagt omskapa, den svenska modellen i vår nya tid. På 30-talet var det industriarbetarna som sa stopp. Idag är det sjukvårdspersonalen, lärarna och transportnäringen som måste resa sig upp. Det kräver nya grepp från fackföreningsrörelsen, det kräver nya analyser från socialdemokratin och det kräver arbetsgivare med annat patos än bara profitens snäva intresse. Jag är övertygad om att det går. Men då krävs det en regering som vill nå dit och en sådan regering har vi inte idag.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

den svenska modellen politik socialdemokraterna