Uppdrag Granskning "avslöjar" att dom flesta av dom ca 250 000 fattiga barnen i Sverige inte har några problem med att få mat på bordet. Dom kampanjer som Rädda Barnen, Majblomman och BRIS har fört anses ge en felaktig bild av barnfattigdomen och det är säkerligen så. En reklamkampanj syftar till något och i detta fallet är det frivilligorganisationer som vill ha större donationer och högre bidrag. Man kan jämföra det med all annan lobbying. När Villaägarnas riksförbund vill stoppa återinförandet av fastighetsskatten så påstås att horder av människor ska få gå ifrån hus och hem om skatten kommer tillbaka. När LO vill begränsa vinstuttaget i välfärden så påstår Svenskt Näringsliv att det samlade näringslivet i landet är hotat och att t ex det fria skolvalet skulle avskaffas i samma veva. Intresseorganisationer överdriver i sina reklamkampanjer och det är inget nytt.
Vad som kan konstateras är att med dom mått som används på relativ fattigdom så finns det ca 250 000 fattiga barn i landet (2010). Dessa barn är sedan givetvis utspridda längs en skala. Vad som är viktigt att fråga sig är om man tycker att stor ojämlikhet bland barn, vad gäller livsvillkor, materiell standard och möjligheter i livet, är OK? Jag har själv mött argumentationen om att inga barn svälter i Sverige och det jag alltid har sagt är att det säkert finns något barn som svälter men att det är extremt ovanligt. Däremot finns det gott om barn som äter betydligt mer på skolluncherna på måndagar och fredagar eftersom dom vet att maten under helgen kan vara bristfällig både vad gäller kvantitet och kvalitét.
Konsekvenserna av det här reportaget är ganska uppenbara. Högern kommer att basunera ut att det inte finns någon barnfattigdom i Sverige och att oppositionen har försökt luras med skräckpropaganda. Jag förstår dom. Det skulle jag också ha gjort om jag var i deras kläder. För är man i deras kläder har man förmodligen inte läst dom brev som skickats in med ansökningar om bidrag till Majblomman. Brev från förtvivlade barn och föräldrar och som handlar om pengar till glasögon, till en vinterjacka, till ett par nya skor. Förmodligen har dom inte heller träffat någon av dom ensamma föräldrarna som söker sig till kyrkans hjälpverksamhet för att få en matkasse och lite kläder.
Vad som kan konstateras är att med dom mått som används på relativ fattigdom så finns det ca 250 000 fattiga barn i landet (2010). Dessa barn är sedan givetvis utspridda längs en skala. Vad som är viktigt att fråga sig är om man tycker att stor ojämlikhet bland barn, vad gäller livsvillkor, materiell standard och möjligheter i livet, är OK? Jag har själv mött argumentationen om att inga barn svälter i Sverige och det jag alltid har sagt är att det säkert finns något barn som svälter men att det är extremt ovanligt. Däremot finns det gott om barn som äter betydligt mer på skolluncherna på måndagar och fredagar eftersom dom vet att maten under helgen kan vara bristfällig både vad gäller kvantitet och kvalitét.
Konsekvenserna av det här reportaget är ganska uppenbara. Högern kommer att basunera ut att det inte finns någon barnfattigdom i Sverige och att oppositionen har försökt luras med skräckpropaganda. Jag förstår dom. Det skulle jag också ha gjort om jag var i deras kläder. För är man i deras kläder har man förmodligen inte läst dom brev som skickats in med ansökningar om bidrag till Majblomman. Brev från förtvivlade barn och föräldrar och som handlar om pengar till glasögon, till en vinterjacka, till ett par nya skor. Förmodligen har dom inte heller träffat någon av dom ensamma föräldrarna som söker sig till kyrkans hjälpverksamhet för att få en matkasse och lite kläder.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Bloggat: Göran om LO:s modell
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment