Satt och läste en handling och snubblade över en intressant skrivning. Där stod något i stil med att: " den ekonomiska krisen har nu pågått i sex år". Krisen har alltså pågått sedan 2008 och det har givetvis påverkat medvetandet och besluten i riket sedan dess. Den ekonomiska situationen är oerhört tuff och prognoserna som skrivs fram av ekonomiavdelningar, SKL och andra institutioner runt om i landet är varken muntra eller speciellt säkra.
Men som jag satt där och läste så slog det mig, hur länge pågår en kris och när har ett normalläge inträtt? När går krissituationen över i en lågkonjuntkur som är den verklighet man har att förhålla sig till? Krisen är oförutsägbar, den är kaotisk och många beslut som fattas är väldigt kritiska. Dock normaliseras en situation och ett läge alltid förr eller senare och då blir det som uppfattades som tillfälligt plötsligt vardag.
Som politiker mitt i den här smeten så känner jag att läget faktiskt har börjat bli vardag. Det handlar inte länge om krishantering utan det handlar om att hantera en given situation. Man kan helt enkelt inte längre skylla på "krisen". Nu krävs ansvar, långsiktighet och stabilitet. Det krävs också idéer och kreativitet för att hitta det som fungerar i det nya normalläget. Här skiljer sig ett gott styre ifrån ett sämre styre. Ett gott styre söker lösningar som är breda, som är hållbara och som är förankrade. Allt för att ge stabilitet och trygghet i ett tufft normaltillstånd. Ett svagt styre svajjar, lägger dåligt underbyggda förslag och ropar på krisvargen i varje ansats.
Med detta sagt kan man ställa sig frågan om vår nuvarande högerregering klarar av att styra landet i det nya normaltillståndet. Med tanke på hur det har gått för Reinfeldt på senare tid så tillåter jag mig att svara nekande på den frågan.
Men som jag satt där och läste så slog det mig, hur länge pågår en kris och när har ett normalläge inträtt? När går krissituationen över i en lågkonjuntkur som är den verklighet man har att förhålla sig till? Krisen är oförutsägbar, den är kaotisk och många beslut som fattas är väldigt kritiska. Dock normaliseras en situation och ett läge alltid förr eller senare och då blir det som uppfattades som tillfälligt plötsligt vardag.
Som politiker mitt i den här smeten så känner jag att läget faktiskt har börjat bli vardag. Det handlar inte länge om krishantering utan det handlar om att hantera en given situation. Man kan helt enkelt inte längre skylla på "krisen". Nu krävs ansvar, långsiktighet och stabilitet. Det krävs också idéer och kreativitet för att hitta det som fungerar i det nya normalläget. Här skiljer sig ett gott styre ifrån ett sämre styre. Ett gott styre söker lösningar som är breda, som är hållbara och som är förankrade. Allt för att ge stabilitet och trygghet i ett tufft normaltillstånd. Ett svagt styre svajjar, lägger dåligt underbyggda förslag och ropar på krisvargen i varje ansats.
Med detta sagt kan man ställa sig frågan om vår nuvarande högerregering klarar av att styra landet i det nya normaltillståndet. Med tanke på hur det har gått för Reinfeldt på senare tid så tillåter jag mig att svara nekande på den frågan.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment