Att det är kris i Europa är det väl ingen som har missat. Är det så att någon nu inte har fattat det så kan jag upplysa om att det är fullständig katastrof. Sedan år tillbaka samlar fd offentliganställda i Grekland ved på gatorna för att kunna värma sig under vinterhalvåret. Nu börjar nya företeelser dyka upp som att cancerpatienter inte får vård förrän det är för sent och att människor tar livet av sig för att deras bostäder tas i beslag. Per T Ohlsson skriver om detta på ett smärtsamt sätt idag.
Jag delar Per T:s tankar. Krisens Europa betraktas utifrån ett uppifrånperspektiv. Det är kapitalet, pengarna och makten som ska räddas. Europas löntagare och dess allra mest utsatta, dom arbetslösa, är det ingen som talar om. Inte på makronivå, inte på EU-toppmötesnivå och knappt heller på nationell nivå. Europa borde börja tala om ett socialt protokoll som säkerställer människors sociala behov först.
Mer ortodoxt lagda marxister skulle se Europas kris som det första steget mot kapitalismens sammanbrott. För en kommunist är utvecklingen bara en bekräftelse på att revolutionens förutsättningar närmar sig med stormsteg. För en fascist är situationen också mumma. Europas folk lider och en yttre och inre fiende, den muslimska, bär skulden. För kommunister är lösningen revolutionen. För fascisten är borttagandet av icke önskvärda element, lösningen. Att krafter som dessa växer och frodas i ett Europa som har slopat alla sociala hänsyn är inte konstigt.
Det enda sättet att möta detta på är genom social utjämning och solidariska lösningar. Förra gången det var kris behövdes det ett världskrig för att världen skulle vakna upp och inse behovet av en omfördelningspolitik med progressiva skatter, gemensamma åttaganden och solidariskt bärande av bördorna. Låt oss inte lära oss läxan lika dyrköpt den här gången.
Jag delar Per T:s tankar. Krisens Europa betraktas utifrån ett uppifrånperspektiv. Det är kapitalet, pengarna och makten som ska räddas. Europas löntagare och dess allra mest utsatta, dom arbetslösa, är det ingen som talar om. Inte på makronivå, inte på EU-toppmötesnivå och knappt heller på nationell nivå. Europa borde börja tala om ett socialt protokoll som säkerställer människors sociala behov först.
Mer ortodoxt lagda marxister skulle se Europas kris som det första steget mot kapitalismens sammanbrott. För en kommunist är utvecklingen bara en bekräftelse på att revolutionens förutsättningar närmar sig med stormsteg. För en fascist är situationen också mumma. Europas folk lider och en yttre och inre fiende, den muslimska, bär skulden. För kommunister är lösningen revolutionen. För fascisten är borttagandet av icke önskvärda element, lösningen. Att krafter som dessa växer och frodas i ett Europa som har slopat alla sociala hänsyn är inte konstigt.
Det enda sättet att möta detta på är genom social utjämning och solidariska lösningar. Förra gången det var kris behövdes det ett världskrig för att världen skulle vakna upp och inse behovet av en omfördelningspolitik med progressiva skatter, gemensamma åttaganden och solidariskt bärande av bördorna. Låt oss inte lära oss läxan lika dyrköpt den här gången.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
0 comments:
Post a Comment